Positivt tänkande och allt omkring det kom med New age-rörelsen på åttiotalet och jag undrar om någon sammansättning av ord använts så flitigt som "tänk positivt". När ord används såhär flitigt så har de en förmåga att bli urholkade och förlora sin betydelse. Ord kan också förlora innehåll beroende på vem som använder dem. Ordet bög har inte någon laddning längre, den försvann när bögarna själva använde ordet. Då är det bra. Men det är inte så bra när ord som "demokrati" och "yttrandefrihet" används slentrianmässigt och av fel människor, då förlorar vi på att ord tappar sin makt. Jag menar man kan inte använda ordet "demokrati" när man är ett odemokratiskt parti som SD. Jag kan inte kalla mig för författare när jag liksom inte har täckning för det.
Ord måste även följas av handling som bekräftar orden för att bevara sitt innehåll. Vi kan säga till våra nära och kära: "Jag älskar dig." men visar vi ingen kärlek med handling eller ens funderar över vad vi menar så försvinner kraften. Vi har ett stort ansvar och det är att ge orden innehåll i våra liv. Idag såhär på morgonkvisten vill jag ge orden "positivt tänkande" innehåll. Jag har skrivit om det förut och då och då återkommer samma budskap fast ur en annan vinkel eller på ett annat sätt. Det är för att jag själv har utvecklats sedan jag sist skrev och jag har tänkt om eller tänkt nytt, så får jag nya läsare också och jag skriver för dem också.
Nog om detta och till sak: Vad är positivt tänkande? Jag hade en jobbarkompis för några år sedan som beskrev sig själv gång på gång som positiv. Vi gör alla det. Vi säger att vi är positiva om inte annat för att det är så fult att vara negativ i dag. Det är bara när vi kritiserar saker vi får vara negativa eftersom kritik är ett slags varumärke för intelligens och genomskådande blick. Vi reagerar inte speciellt mycket när någon säger att "Jag är en positiv och glad tjej.". Jag menar det är ingen som tolkar det som skryt utan mer som en signal om att: "Jag är samarbetsvillig och ingen tjurskalle.". Men min jobbarkompis påpekade sin positiva karaktär för många gånger helt apropå ingenting dessutom och då blir jag misstänksam. Då vill man övertyga sig själv om något man i själ och hjärta är osäker på, och jag upptäckte med tiden att hon var väldigt vacklande i sin positiva inställning. Hon var mer än genomsnittet antingen negativ eller positiv, av eller på så att säga och det var mest sitt glada humör hon tolkade som ett slags kvitto på en helgjuten positiv karaktär. Negativitet är en brist hos oss alla som vi har svårt att erkänna. Vi ser den gärna hos andra men vår egen är ibland och hos vissa nästan tabu att tala om. Vi kan erkänner hellre misslyckanden än att vi är negativa.
Det finns kanske någon enstaka procent som lyckats med att vara enbart positiva. För att vara positiv är mycket svårare än att vara negativ. För som jag ser det så är positivt tänkande så mycket mer än bara se glad ut i alla lägen. Det handlar om det svåraste som finns för mänskligheten och det är att fokusera på det som är gott utan att vara naiv, att vara övertygad om att allt slutar bra även när ingenting i vår verklighet tyder på att det kommer att göra det. Jag älskar av den anledningen överlevnadshistorier. Då människor överlevt de mest otroliga saker och samtliga har överlevt för att de varit beslutsamma och framför allt inte gett upp om att allt kommer sluta bra. För till skillnad från gårdagens ämne så är det i det här läget vi inte får ge upp, det är då vi förseglar vårt öde.
Vi är alla i någon mån till hälften positiva och till hälften negativa och det är livets alla dagliga händelser som belyser när vi är negativa och när vi är positiva. Med en självrannsakan så kan man faktiskt ganska lätt se när man är vilket och när det blir en utmaning för oss att höja oss över livets små och stora vedervärdigheter. För verkligheten är knappast alltid positiv och vacker men det hänger på oss hur vi tacklar det. Vi kan följa med den frestande magneten att haka fast vid det negativa. Har vi tio personer som berömmer oss och en elfte som ger oss kritik så är det den elfte personen vi lyssnar på. Sorg, besvikelse och misslyckanden kan göra oss mycket frestade att tänka negativt. Det är en utmaning med kaliber att hävda den ljusa sidan av precis allt istället men vi har inte så mycket val ifall vi vill ha en förändring. För verkligheten kommer inte att ändra sig. Det är bara vi som kan ändra vår syn på verkligheten.
Depression drabbar ungefär 5-10 procent av Sveriges befolkning varje år och 17 procent av sjukvårdskostnaderna går till vård av deprimerade. Nu har man kommit fram till att fysisk aktivitet hjälper bättre än lyckopiller. Jag tror visst att det är bra att kanalisera negativa tankar i fysisk aktivitet men det beror helt på livssituationen, det är inte lätt att ordinera det ifall man är förlamad. Nej, först tror jag man måste bli medveten om att det är en tankesjukdom då negativa tankar sprider sig som en cancer i hjärnan och också en dödlig sjukdom för att den ger oss vanföreställningar. De vanföreställningarna handlar inte sällan om att det inte finns någon mening med det liv man lever och att man själv är värdelös. De här vanföreställningarna får människor att hoppa från Ölandsbron i genomsnitt fem per år. Om inte siffran stämmer längre så räcker det med en per år.
Det räcker då inte med "ryck upp dig du har mycket att leva för". För även om vi hoppas på att vi har fel i vår vanföreställning är den så verklig så vi kan inte vara säkra på att de som är positiva har rätt. Doris Lessing talar om den som en frestelse vi sugs in i den för den verkar så enkelt att följa med i, att lägga skulden på sig själv i bitter klagan över andra eller sig själv och man kanske heller inte vet om något annat sätt att se på det man upplevt. Negativa tankar gör oss även extremt självupptagna i vår egen smärta, så upptagna att vi får svårt att känna vad någon annan känner. Alla våra känslor förstoras och tar vi till alkohol då så växer känslorna ännu mer, men det är bara känslor och tankar. Inga sanningar vi ältar och denna attack gör vår kropp och hjärna orkeslös så vi har svårt att hjälpa oss själva. Men gör vi det inte så kommer vi inte ur det som annat än bleka kopior av vårt forna jag. För i slutänden är det vårt eget beslut att bestämma oss för att tänka positivt.
Vi har ett val och vi måste göra ett medvetet val att höja oss över denna attack av negativitet.Ett inre beslut att vägra sig fångas kan leda till att ägna fem minuter åt gången åt positiva tankar, att känna uppskattning, tacksamhet och värna om sina nära och kära. Jag tror på friska promenader och en sväng i joggingspåret men vi är tillbaka på ruta ett nästa gång vi drabbas om vi inte tar ett medvetet beslut om hur vi ska hantera negativa tankar, och inse att de bara är tankar.
Vissa är också mer mottagliga för andras negativet. En kompis till mig sa en gång att även om hon vaknar och tänker positivt så sjunker humöret bara hon går in på Facebook och ser aggressiva eller negativa statusuppdateringar. Det hjälper således inte att bara ta ett beslut vi måste lära oss att hålla fast vid det också tror jag annars har andra makt över oss och vårt sätt att fylla orden "positivt tänkande" med innehåll. Vi måste också vara närvarande i vår vardag och mena det vi säger. Vi måste helt enkelt ta ställning och bestämma vad som ska styra just mitt liv. Det vackra i det är att vi i grund och botten aldrig är offer för tillvaron. Vi kan välja att vara det men vi kan också välja att inte vara det oavsett omständigheter. Vi kan våga vägra vara negativa utan att vara n a i v a.
Ord måste även följas av handling som bekräftar orden för att bevara sitt innehåll. Vi kan säga till våra nära och kära: "Jag älskar dig." men visar vi ingen kärlek med handling eller ens funderar över vad vi menar så försvinner kraften. Vi har ett stort ansvar och det är att ge orden innehåll i våra liv. Idag såhär på morgonkvisten vill jag ge orden "positivt tänkande" innehåll. Jag har skrivit om det förut och då och då återkommer samma budskap fast ur en annan vinkel eller på ett annat sätt. Det är för att jag själv har utvecklats sedan jag sist skrev och jag har tänkt om eller tänkt nytt, så får jag nya läsare också och jag skriver för dem också.
Nog om detta och till sak: Vad är positivt tänkande? Jag hade en jobbarkompis för några år sedan som beskrev sig själv gång på gång som positiv. Vi gör alla det. Vi säger att vi är positiva om inte annat för att det är så fult att vara negativ i dag. Det är bara när vi kritiserar saker vi får vara negativa eftersom kritik är ett slags varumärke för intelligens och genomskådande blick. Vi reagerar inte speciellt mycket när någon säger att "Jag är en positiv och glad tjej.". Jag menar det är ingen som tolkar det som skryt utan mer som en signal om att: "Jag är samarbetsvillig och ingen tjurskalle.". Men min jobbarkompis påpekade sin positiva karaktär för många gånger helt apropå ingenting dessutom och då blir jag misstänksam. Då vill man övertyga sig själv om något man i själ och hjärta är osäker på, och jag upptäckte med tiden att hon var väldigt vacklande i sin positiva inställning. Hon var mer än genomsnittet antingen negativ eller positiv, av eller på så att säga och det var mest sitt glada humör hon tolkade som ett slags kvitto på en helgjuten positiv karaktär. Negativitet är en brist hos oss alla som vi har svårt att erkänna. Vi ser den gärna hos andra men vår egen är ibland och hos vissa nästan tabu att tala om. Vi kan erkänner hellre misslyckanden än att vi är negativa.
Det finns kanske någon enstaka procent som lyckats med att vara enbart positiva. För att vara positiv är mycket svårare än att vara negativ. För som jag ser det så är positivt tänkande så mycket mer än bara se glad ut i alla lägen. Det handlar om det svåraste som finns för mänskligheten och det är att fokusera på det som är gott utan att vara naiv, att vara övertygad om att allt slutar bra även när ingenting i vår verklighet tyder på att det kommer att göra det. Jag älskar av den anledningen överlevnadshistorier. Då människor överlevt de mest otroliga saker och samtliga har överlevt för att de varit beslutsamma och framför allt inte gett upp om att allt kommer sluta bra. För till skillnad från gårdagens ämne så är det i det här läget vi inte får ge upp, det är då vi förseglar vårt öde.
Vi är alla i någon mån till hälften positiva och till hälften negativa och det är livets alla dagliga händelser som belyser när vi är negativa och när vi är positiva. Med en självrannsakan så kan man faktiskt ganska lätt se när man är vilket och när det blir en utmaning för oss att höja oss över livets små och stora vedervärdigheter. För verkligheten är knappast alltid positiv och vacker men det hänger på oss hur vi tacklar det. Vi kan följa med den frestande magneten att haka fast vid det negativa. Har vi tio personer som berömmer oss och en elfte som ger oss kritik så är det den elfte personen vi lyssnar på. Sorg, besvikelse och misslyckanden kan göra oss mycket frestade att tänka negativt. Det är en utmaning med kaliber att hävda den ljusa sidan av precis allt istället men vi har inte så mycket val ifall vi vill ha en förändring. För verkligheten kommer inte att ändra sig. Det är bara vi som kan ändra vår syn på verkligheten.
Depression drabbar ungefär 5-10 procent av Sveriges befolkning varje år och 17 procent av sjukvårdskostnaderna går till vård av deprimerade. Nu har man kommit fram till att fysisk aktivitet hjälper bättre än lyckopiller. Jag tror visst att det är bra att kanalisera negativa tankar i fysisk aktivitet men det beror helt på livssituationen, det är inte lätt att ordinera det ifall man är förlamad. Nej, först tror jag man måste bli medveten om att det är en tankesjukdom då negativa tankar sprider sig som en cancer i hjärnan och också en dödlig sjukdom för att den ger oss vanföreställningar. De vanföreställningarna handlar inte sällan om att det inte finns någon mening med det liv man lever och att man själv är värdelös. De här vanföreställningarna får människor att hoppa från Ölandsbron i genomsnitt fem per år. Om inte siffran stämmer längre så räcker det med en per år.
Det räcker då inte med "ryck upp dig du har mycket att leva för". För även om vi hoppas på att vi har fel i vår vanföreställning är den så verklig så vi kan inte vara säkra på att de som är positiva har rätt. Doris Lessing talar om den som en frestelse vi sugs in i den för den verkar så enkelt att följa med i, att lägga skulden på sig själv i bitter klagan över andra eller sig själv och man kanske heller inte vet om något annat sätt att se på det man upplevt. Negativa tankar gör oss även extremt självupptagna i vår egen smärta, så upptagna att vi får svårt att känna vad någon annan känner. Alla våra känslor förstoras och tar vi till alkohol då så växer känslorna ännu mer, men det är bara känslor och tankar. Inga sanningar vi ältar och denna attack gör vår kropp och hjärna orkeslös så vi har svårt att hjälpa oss själva. Men gör vi det inte så kommer vi inte ur det som annat än bleka kopior av vårt forna jag. För i slutänden är det vårt eget beslut att bestämma oss för att tänka positivt.
Vi har ett val och vi måste göra ett medvetet val att höja oss över denna attack av negativitet.Ett inre beslut att vägra sig fångas kan leda till att ägna fem minuter åt gången åt positiva tankar, att känna uppskattning, tacksamhet och värna om sina nära och kära. Jag tror på friska promenader och en sväng i joggingspåret men vi är tillbaka på ruta ett nästa gång vi drabbas om vi inte tar ett medvetet beslut om hur vi ska hantera negativa tankar, och inse att de bara är tankar.
Vissa är också mer mottagliga för andras negativet. En kompis till mig sa en gång att även om hon vaknar och tänker positivt så sjunker humöret bara hon går in på Facebook och ser aggressiva eller negativa statusuppdateringar. Det hjälper således inte att bara ta ett beslut vi måste lära oss att hålla fast vid det också tror jag annars har andra makt över oss och vårt sätt att fylla orden "positivt tänkande" med innehåll. Vi måste också vara närvarande i vår vardag och mena det vi säger. Vi måste helt enkelt ta ställning och bestämma vad som ska styra just mitt liv. Det vackra i det är att vi i grund och botten aldrig är offer för tillvaron. Vi kan välja att vara det men vi kan också välja att inte vara det oavsett omständigheter. Vi kan våga vägra vara negativa utan att vara n a i v a.
