Konfliktlösning på högre nivå

Hur uppstår konflikter och hur undviker vi dem? Det är den ständiga frågan människan brottas med.Vi ska acceptera våra olikheter, kunna kompromissa och allra helst göra vad som helst för att undvika en konflikt är standardråden från experthåll. Men hur än psykologer och andra experter ger  råd så försvinner inte fenomenet gräl. De flesta gör ju faktiskt det, undviker konflikter i möjligaste mån. Det är i alla fall min erfarenhet. Vissa enstaka människor skapar konflikter med sin konflikträdsla och en del intrigerar för att de tycker det är upphetsande när andra far i luven på varandra. men de människorna är ändå ganska få, de kan i och för sig göra mycket skada om man inte ser upp. Fast idag är jag inte så intresserad av specialfallen. Jag är intresserad av oss andra, hur vi flertalet ändå hamnar i konflikter av olika slag trots att vi egentligen vet av uppfostran, hävd och expertråd hur vi ska göra för att inte bråka.

En konflikt är ju en viljekamp. Vi människor har mycket vilja och ska vi leva tillsammans så händer ofta det att det är den med svagast vilja som får ge sig och som inte har så mycket val än rätta sig efter andra. Det blir ofta lugnt och konfliktfritt men på bekostnad av att någon annan inte får sina behov tillfredsställda. Vi som varit föräldrar vet hur det är att exempelvis  titta på TV med tonåringar. Det är bättre att låta dem få sin vilja igenom istället för att sitta och lyssna på suckar och få onda ögat. Ibland är äktenskapet detsamma. Det är någon part som tar det känslomässiga utrymmet och får sin vilja igenom den vägen. Vi man inte finna sig längre i att den andra alltid får sin vilja igenom måste man protestera. Att vilja protestera och ha en ärlig diskussion i det läget är att ge sig ut på farlig mark.För det som händer är att den ofta blir syndabock som vill ta upp problemet. Den som påtalar problemet blir problemet så att säga. Manipulation är alltså kort sagt en vanlig källa till gräl. I vissa fall kan en konflikt av den här typen vara värd sitt pris om man ska ta sig ur en situation man är kuvad i.

Ja det är inte helt enkelt detta med konflikter när man studerar saken lite närmre. Vidare så kan det vara svårt att tackla konflikter med den nya familjebildningen vi har, jag menar konkret i vardagen. Hur och vad säger man till barn som inte är ens egna? Hur mycket kan man kräva av andra i den situationen och hur mycket "skit" ska man ta innan man har rätt att gå till konflikt? Det är heller inte lätt.

Jag skulle helst vilja börja från början och lära mina barn helt andra saker än jag lärde dem ifrån början. Jag skulle velat lärt dem helt andra principer, mer djupgående och verkligt fungerande principer. För jag lärde dem också "att inte bråka" men så enkelt är det inte. Jag tror vi istället till och med har skapat svårartade problem med olösliga konflikter för att vi lever efter felaktiga förenklade principer som att den att undvika gräl i möjligaste mån, den att vara snäll och dela med sig. Jag tror vi måste förstå varför på ett högre plan.

Låt mig säga såhär: en konflikt skapas av tusentals skäl men i grunden hittar men endast ett fåtal utgångspunkter som är roten till den ytliga orsaken så att säga. Jag skulle vilja tala om tre saker som ofta är orsak till konflikter: De skapas av respektlöshet för allt levande, de skapas för att vi identifierar oss så hårt med våra tankar och attityder och de skapas för att vi inte ser andra och oss själva som vi faktiskt är.

Att vi verkligen ser andra som de är och inte som vi vill att de ska vara är den vanligaste källan till konflikter. I fall vi lärde våra barn att inte ha felaktiga, osanna eller ytliga föreställningar om sig själva och andra genom att älska dem villkorslöst skulle vi lära generationer efter oss att öppet våga säga sin hjärtas mening, vi skulle öka kärleken till varandra,  minska besvikelser som svek och otrohet, minska tävlan med varandra och vi skulle i slutänden upptäcka det intressanta och fantastiska i varje individ. Jag vet att alla som läser det här och som har barn anser att de älskar dem villkorslöst. Det kan vara sant men behöver heller inte vara det fullt ut. För som förälder är man också en produkt av ett samhälle och en samhälls- och människosyn som gjort att vi faktiskt inte fullt ut kan se skillnad på kärlek och kärlek i renaste form. Jag menar vi gör bara det vi kan som föräldrar och människor för att vi bara är människor med de verktyg vi har lärt oss. Men för den skull är vi heller inte fullärda, helst inte i fråga om kärlek.

Det finns också en manipulativ aspekt i oss alla som orsakar många konflikter. Vi respekterar de som kan ge oss något mer än de som inte kan ge oss något. "Character is how you treat those who can do nothing for you". I ett samhälle som värderar framgång mer än karaktär ställer vi inte så höga krav på hur vi gör framgång utan bara att vi kommer dit. Med andra ord är brist på integritet en stor källa till konflikter och sårade känslor. Starkare karaktär gör att vi minskar konflikter och inte gör illa andra.

Sist men inte minst tror jag vi behöver ha ett friare förhållande till vad vi identifierar oss med. Människan är sådan att vi kan dö för vår åsikt och det är en annan sak än att dö för en moralisk princip. Man ska inte överge sig själv men man ska heller inte identifiera sig med att vara sin politiska åsikt eller religiösa åsikt. Vi blir inte bättre människor för att vi vinner när vi tävlar. Det skapar bara onödiga konflikter. Att ge upp en diskussion behöver inte vara detsamma som att ge upp sig själv. Jag har sett många exempel på människor som kan tjafsa i evighet. En väninna till mig ringde vid ett tillfälle i desperation och frågade om det var hon eller hennes man som hade rätt eller fel i en sak. Ingen av dem gav sig och de bråkade något fruktansvärt. Det var som hårtussarna flög. Jag svarade att jag inte visste. För det handlade om  något så oviktigt som en faktafråga man kunde slå upp och jag orkade inte slå upp det. Dels kunde de gjort det själva tyckte jag, dels handlade det ändå inte längre om detta. Jag insåg att det egentliga skälet till grälet var att båda tyckte att den andra tjafsade. Jag sa min åsikt; att ifall man så gärna vill ha rätt är det viktigare än själva relationen. "Ni båda värderar saken att dö för sin åsikt och uppfattning mer än er relation. Gör slut. Skilj er så och få rätt var och en i var sin soffa. " Ja, vad ska man säg i det läget?

Men jag vill ändå inte döma för vi alla står inför konflikter stora och små och i världens olika hörn eskalerar de till krig. Vi föreställer oss att det är viktigare konflikter som pågår mellan Israel och Palestina. Men skälen är egentligen inte svårare att förstå sig på än skälen till grälen hemmavid. Båda vill ha rätt. Det är lösningen som är svår och det beror på, tror jag, att vi har börjat tänka i fel ände.Vi måste helt enkelt repa upp väven och lära nytt väva utifrån andra principer än de vi är vana vid, som sagt. Ifall vi respekterar allt levande, varje individ lever efter principen att se människan som den är och slutar hålla fast vid sina åsikter så har vi inte samma härdsmälta av bråk att städa i helt enkelt. Det är enkelt uttryckt skillnaden mellan rätt och fel som måste bli tydligare för oss. Det är kanske som utomjordingen Prot säger i K-pax: "Hela universum kan skillnaden på rätt och fel och det är ett under att jordborna som inte kan se den skillnaden ändå har kommit så långt som de faktiskt gjort."