En sensation har i huvudsak två ingredienser. Dels måste det som händer vara något utöver det normala, dels måste det krossa en föreställning vi har, och för den delen förutsätter sensationer också att vi alls har föreställningar.
När vi upptäckte radiovågor blev Television och Radio en sensation. Det var något magiskt som hände och så länge vi levt på jorden hade inte något sådant varit möjligt och därför ändrade det vår föreställning om världen på ett dramatiskt sätt. Likväl är det så med sensationer i negativ mening. "Kapten Klänning" var polis och vi har en föreställning om poliser. På ren småländska så förväntar vi oss att poliser ska vara mer rediga än vanligt folk. Det visade sig inte alls vara så.
För hundra år sedan var det sensation att skilja sig. Det är så vanligt nu att ingen höjer på ögonbrynen. Det är mer sensation när någon varit ihop i mer än femton år. Det är heller ingen sensation längre att vara bög eller lesbisk och det är ju tur det att det kan gå åt det hållet. Ja menar att vi vågar krossa negativa föreställningar som begränsar oss. Det andra hållet oroar mig, att vi inte bryr oss om något. Jag tänker närmast på Annie Lööf och alla andra politiker jag saknar förtroende för. Mitt förtroende för media är också skadat. Aftonbladet och Expressen är ganska giriga och vill tjäna pengar på sensationer. För det finns inget som betalar sig så bra som våra krossade föreställningar. Skulle vi människor ägna tid åt att göra oss av med våra föreställningar skulle tidningarna inte tjäna en krona. Men de tjänar pengar.
Fast med åren har politikerna fifflat och tidningar slagit upp dessa rubriker i det oändliga och dregglat över alla pengar som rullat in så att Joakim von Anka bara är en skugga av girighet i jämförelse. Det här har liksom vattnat ur sensationen i att politikerna använder våra skattepengar till lägenheter, party och prostituerade. Varken Jan Helin på Aftonbladet eller Annie Lööf bryr sig om våra skattepengar. De skiter fullständigt i vilket förtroende vi har för dem. Om de hade brytt sig skulle de med största säkerhet analysera sina syften med det de håller på med. Ja menar om syftet är att skapa sensation eller parta och det går att tjäna pengar på våra föreställningar så är jag rädd för att vi inte bryr oss längre när det inte går att göra sensation. Med det ena följer det andra så att säga.
Jag vet att vi människor har ett ansvar. Vi kan inte vara medias nickedockor som bara pratar om ett samhällsfenomen bara så länge media talar om dem. För vi är inte så intresserade av vad som hänt efter den arabiska våren om inte tidningarna skriver om det. Men media har också ett ansvar i vad de gör med sin makt. Makt är inte fult i sig . Det är vad man gör med den som är ont eller gott, bra eller dåligt, ger positiva eller negativa konsekvenser och så vidare. Är syftet att bara tjäna pengar på sensationer så måste vi höja ribban för att vi ska uppleva det som en sensation, och var hamnar vi då? För jag upplever inte Annie Lööfs fifflande som en sensation längre. Det är en politikers livsstil jag läser om och ingenting förvånar mig längre. Det har det i och för sig inte gjort sedan Björn Rosengren skyllde på att han inte visste var han var för det var för mörkt hos bordellmamman. Men ändå, ni förstår vad jag menar. Vi kan inte längre husera som vi vill med nyheter för det går inflation i det och vi har inte råd med det. Vi måste börja värdera vad en nyhet egentligen är och ställa det kravet. Jag skiter i om Carolina Gynning har fått barn eller om Lena Endre vill skiljas. Det var skvallerpress för bara ett decennium sedan nu betraktas det som en nyhet. Nej, vi måste ställa krav på sanning, innehåll och trovärdighet. För varken Helin eller Lööf ställer dessa krav på sig själva.
När vi upptäckte radiovågor blev Television och Radio en sensation. Det var något magiskt som hände och så länge vi levt på jorden hade inte något sådant varit möjligt och därför ändrade det vår föreställning om världen på ett dramatiskt sätt. Likväl är det så med sensationer i negativ mening. "Kapten Klänning" var polis och vi har en föreställning om poliser. På ren småländska så förväntar vi oss att poliser ska vara mer rediga än vanligt folk. Det visade sig inte alls vara så.
För hundra år sedan var det sensation att skilja sig. Det är så vanligt nu att ingen höjer på ögonbrynen. Det är mer sensation när någon varit ihop i mer än femton år. Det är heller ingen sensation längre att vara bög eller lesbisk och det är ju tur det att det kan gå åt det hållet. Ja menar att vi vågar krossa negativa föreställningar som begränsar oss. Det andra hållet oroar mig, att vi inte bryr oss om något. Jag tänker närmast på Annie Lööf och alla andra politiker jag saknar förtroende för. Mitt förtroende för media är också skadat. Aftonbladet och Expressen är ganska giriga och vill tjäna pengar på sensationer. För det finns inget som betalar sig så bra som våra krossade föreställningar. Skulle vi människor ägna tid åt att göra oss av med våra föreställningar skulle tidningarna inte tjäna en krona. Men de tjänar pengar.
Fast med åren har politikerna fifflat och tidningar slagit upp dessa rubriker i det oändliga och dregglat över alla pengar som rullat in så att Joakim von Anka bara är en skugga av girighet i jämförelse. Det här har liksom vattnat ur sensationen i att politikerna använder våra skattepengar till lägenheter, party och prostituerade. Varken Jan Helin på Aftonbladet eller Annie Lööf bryr sig om våra skattepengar. De skiter fullständigt i vilket förtroende vi har för dem. Om de hade brytt sig skulle de med största säkerhet analysera sina syften med det de håller på med. Ja menar om syftet är att skapa sensation eller parta och det går att tjäna pengar på våra föreställningar så är jag rädd för att vi inte bryr oss längre när det inte går att göra sensation. Med det ena följer det andra så att säga.
Jag vet att vi människor har ett ansvar. Vi kan inte vara medias nickedockor som bara pratar om ett samhällsfenomen bara så länge media talar om dem. För vi är inte så intresserade av vad som hänt efter den arabiska våren om inte tidningarna skriver om det. Men media har också ett ansvar i vad de gör med sin makt. Makt är inte fult i sig . Det är vad man gör med den som är ont eller gott, bra eller dåligt, ger positiva eller negativa konsekvenser och så vidare. Är syftet att bara tjäna pengar på sensationer så måste vi höja ribban för att vi ska uppleva det som en sensation, och var hamnar vi då? För jag upplever inte Annie Lööfs fifflande som en sensation längre. Det är en politikers livsstil jag läser om och ingenting förvånar mig längre. Det har det i och för sig inte gjort sedan Björn Rosengren skyllde på att han inte visste var han var för det var för mörkt hos bordellmamman. Men ändå, ni förstår vad jag menar. Vi kan inte längre husera som vi vill med nyheter för det går inflation i det och vi har inte råd med det. Vi måste börja värdera vad en nyhet egentligen är och ställa det kravet. Jag skiter i om Carolina Gynning har fått barn eller om Lena Endre vill skiljas. Det var skvallerpress för bara ett decennium sedan nu betraktas det som en nyhet. Nej, vi måste ställa krav på sanning, innehåll och trovärdighet. För varken Helin eller Lööf ställer dessa krav på sig själva.
