Att utrota tristess

Varje dag är sig lik. Vi vaknar, går upp ur sängen och tar itu med vår vardag. Den här vardagen kan vara trygg och vi kan känna oss tacksamma för att dagen inte består av händelser vi inte vill ha i våra liv. Men vardagen kan också vara fylld av tristess. Du vet precis exakt vad din man kommer säga vid frukosten och dina barn har sina krav. Det spelar ingen roll hur mycket kärlek du känner. Vardagen är fylld av måsten och du kanske inte kan göra det som uppfyller dig förrän sent på kvällen, och det är inte så att det är alltid såhär men periodvis saknar du detta att njuta av livet. Njutningar som mat, viner, bio, dans, böcker, ja vad det nu än är. Det här att bryta en vana är inte lätt, för jag tror att man kan leva ett liv med mindre tristess och mer njutning ifall man vill. Det gäller bara att bryta en vana och det är inte lätt.

Vanor gör oss trygga även om de är destruktiva och det är inte vanan i sig vi inte kan vara utan. Det är tryggheten i den som vi inte kan släppa. Vi vet vad vi har och inte vad vi får. Det är så mycket lättare att tända en cigarett när man har ett bekymmer eller man har tråkigt än fundera över vad man behöver göra för att komma dit där livet inte hela tiden "blir såhär". För visst jobbar vi hela tiden på att få ett liv vi trivs med. Det gör alla. Strävar efter att ordna det så att vi har både trygghet och trivsel. Men på något vis så överväger alltid tryggheten och där med börjar också det tendera att bli trist. Vad vi än har lyckats uppnå. Jag menar även Michael Jackson hade tråkigt, så tråkigt att han byggde sitt eget tivoli.

Frågan är bara varför vi tror att vi får roligare om vi tänder en cigarett, köper en tröja till vi inte behöver, tar fler glas vin än vanligt eller har mer sex än vi egentligen har lust till, bara för att vi har tråkigt? Varför funkar vi människor så att vi får det tråkigt så snart vi har det vi strävat efter? Är vi sådana att vi måste sträva, aldrig nöjda eller är det så att vi kanske strävar efter saker som omgivningen vill att vi ska ha? Eller är det så att vi själva är ett mysterium vi behöver lösa för att hitta just "det där" som vi verkligen älskar att göra.

Som ni märker mår jag bäst när jag skriver. När jag var sju år och börjat skolan fick jag en röd skrivmaskin och jag skrev och jag skrev och jag skrev för jag upptäckte att jag blev som berusad av det och mitt första verk var "Flickan och hunden". Nästan alla ord är felstavade men ändå. Det var ett utlopp för en oro jag hade och i den kanalen skapades något. En del blir som berusade av att sjunga, andra teckna. Per Morberg blir nog lite berusad, inte bara av vinet, när han lagar mat och Eric Clapton av att tänja på strängarna. Dit jag vill komma är att vi alla har en drivkraft och en lust i något alldeles unikt just för oss och jag tror att hitta den kan vara en av många vägar till mindre tristess som generar oro och rastlöshet.

Tristess tror jag med andra ord är ett stillestånd som inte är vila utan ett stillestånd som vi ska ut ur och då mår vi bäst om vi får utlopp för den här rastlösheten. Det är en slags skaparkraft, Stephen King har massor med sådan. Han producerar enorma mängder böcker. Tänk bara på antalet ord han har skrivit ändå har han dövat mycket av den ångesten med alkohol, för att alls orka. Det är ingen nådig drivkraft, skaparkraften. Man har inte en chans mot den och kan lika gärna försöka slåss mot ett åskväder. Det enda man kan är att få utlopp för den i något kreativt.

Konceptet är alltså kort sagt att hitta det man älskar allra mest för att bli av med tristess, ångest och oro, det är inte svårt koncept. Det svåra är att hitta det vi älskar allra mest på alla nivåer i livet. Vi människor vi vet ofta vad vi inte vill men kommer Aladdin med sin lampa och vi får önska vad vi vill så får vi blockering. Om jag förtydligar mig med en fråga: Vad skulle kunna sälja allt du äger för att få? Vilken möjlighet vill du ha så mycket att du kan sälja allt? Mmm, det tål att fundera på. Jag gissar att ingen kan svara direkt utan måste fundera. Vi vet som sagt vad vi inte vill men sällan vad vi vill. Det här med att ägna sig åt sina intressen är inte alltid självklart för oss. Ibland ägnar vi ju oss faktiskt åt intressen för att omgivningen vill det. Jag menar det är inte så att man golfar en massa i Alby. Man golfar för att man tillhör en viss grupp i samhället och man har tur ifall man gillar det. Ibland lever vi överhuvudtaget så som vi gör för att vi måste.Tänk att hata snön och vara född i Arvidsjaur. Man kan inte slippa snö och mörker förrän man är gammal nog att flytta.

Att hitta det där som gör oss mer levande, uppfyllda och lyckliga i långa loppet och kanske till och med slipper tristessen i det stora hela är inte helt lätt med andrar ord och ibland tar det mer än ett halvt liv att göra sig av med måsten och massa föreställningar man har om hur det ska vara. Det handlar heller inte såklart bara om att finna sin talang, intresse eller så som gör oss lyckliga: Det handlar såklart om att hitta rätt människa att leva med, att hitta ett jobb som inte bara generar pengar utan också lycka. Inte minst handlar det om att bryta massor med vanor, vanan vid att tänka "förnuftigt", dvs jag måste gå till det här jobbet jag hatar eller bo i huset jag avskyr annars blir mamma ledsen, eller blir min man arg eller blir barnen besvikna och så vidare, det vill säga bryta vanan att tänka och tro att man tänker förnuftigt när man tror att man måste.

Ja men du kanske tänker man måste ju försörja sig och livet är inte alltid kul. Men vi är inte här för att ha trist. Vi har sådan drivkraft till lyckan så inget förnuft kommer ändå vinna över drivkraften att finna lyckan. Problemet är att vi med denna drivkraft letar efter en nål i en höstack när vi inte vet vad som gör oss lyckliga. Att använda den här starka drivkraften konstruktivt är klokare än acceptera att livet är trist.  Det spelar ingen roll vem du är, var du kommer ifrån, vilken titel du har eller vem du själv tror att du är, för eller senare kommer det sluta med extra glas vin, tända en extra cigarett eller köpa en tröja du inte vill ha eller ha mer sex än du egentligen vill för att du har tråkigt och jag kan inte se det på annat sätt än att det då är smartare att hitta utloppet för sökaren i oss. Även om det skulle betyda att vi kanske får revidera vår uppfattning att man ska ha skaffat sig allt vad man vill vid trettio och sedan leva resterande fyrtio år som man vore nöjd.