Jag såg på "Efterlyst" i onsdags. Jag brukar se "Efterlyst" eftersom brott och straff är ett specialintresse jag har, men jag uppskattade programmet mer när Leif GW Persson var med. Han har ofta en åsikt, ofta en teori som aldrig är tagen ur tomma luften och han vågar stå för den. Han är aldrig ute efter att vara korrekt och slätstruken, han vågar vara sig själv på gott och ont. Så oavsett om jag håller med om vad han säger eller inte säger så är han intressant som människa. Det märks att han har ägnat mer tid åt att tänka än åt att rusa vidare, rycka på axlarna eller förneka, och han verkar leverera sanningen så enkelt och klokt att man undrar hur han gör. Jag inbillar mig att kloka människor ofta har mycket erfarenhet av roll-byten. De har levt sitt liv som en aktör som vågat spela alla roller och skaffat sig flera olika perspektiv. För det är perspektiven vi behöver för att komma till sanningen. Vilken sanning? frågar sig en del. Det finns inga sanningar sägs det. Allt är liksom grått som om sanning och lögn sammansmält till en enda gråhet med motiveringen att alla upplever allt olika. Men sanningen finns och allting strävar mot den. Om inte vad vilar då exempelvis hela vårt rättsväsende på? En dom byggd på lögn eller orättfärdig ideologi är förödande för brottsoffret, medan sanningen ger upprättelse. Att påstå att det inte finns några sanningar är en filosofisk lyx de kan unna sig som aldrig utsätts för någon orätt. Därför inte sagt att sanningarna förändrats genom århundradena, men tillfälliga sanningar är snarlikt osanningar. Låt mig ta några exempel.
Under århundradena har människan strävat efter rättvisa. "Öga för öga, tand för tand" var länge en juridisk sanning och det rätta perspektivet att betrakta skipad rättvisa. Den som hade stulit skulle få händerna avhuggna. Den som förfalskade mynt kunde få tvingas svälja smält silver. För 1600-talsmänniskan var också all sex utanför äktenskapet förbjuden och straffades med skampåle utanför kyrkporten. Människan skulle förnedras med spott och spe för att de förnedrat Guds ord med sin sexuella handling. För den moderna människan verkar det helt absurt att behöva gifta sig för att kunna ha sex. Idag har vi nästan inga sexuella barriärer alls eftersom vi insett att valmöjlighet att välja vem vi vill älska och ha sex med är en mänsklig rättighet. Men är det så? "Om djuret vill ha sex tycker jag det är helt okej och andra ska inte lägga sig och moralisera." så sa en röst i radio för inte så länge sedan och jag har hört det förr. Det chockar mig att man får säga så utan protester. För mig är det lika absurt att helt kontrollera vår sexuella natur som att inte göra det alls.
Ju fler perspektiv desto mer empati, skulle jag vilja säga och ju mer empati desto rättssäkrare samhälle. Men det krävs en ansträngning att vända och vrida och se allt från olika håll. För ett ögonblick måste man exempelvis "vara" djuret någon vill ha sex med för att förstå hur djuret känner det. Man måste "vara" polisen i Södertälje en stund för att förstå hur det känns att bli hotad med pistol. För att göra en korrekt analys av något måste man med andra ord ha medkänsla, insikt om situationen och framförallt kunskap. Det har vi för det mesta inte. I alla fall inte vi som inte varit med om det som har hänt. Jag kan bara ana vad polisen kände när han såg vapnet, inte veta, menar jag. Ändå dömer vi som inte var med, vi i omgivningen och rättsstaten.
Det är besvärligt att komma fram till en hållbar sanning och man måste igenom en massa processer för att göra en vettig analys. Att skriva tar mig igenom många av dessa processer och jag kan liksom få perspektiven på köpet ibland. Fast ofta så händer saker i livet som får mig att förändra perspektiv. Vi känner alla igen det. Vi känner alla igen då vi blivit överraskade av en insikt: "Ja, dåå förstod jag. Då när jag själv var med om det." Under livets gång händer det hela tiden att vi byter roller. Vi har möjlighet att vara den som är i maktposition lika mycket som den som är maktlös. Ibland är rollbytena extrema som exempelvis när Mubarak gick från maktfullkomlighet till maktlöshet. I det lilla kan det handla om att den mest framgångsrika affärsman på Manhattan plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt eller mystisk sjukdom och bli helt i läkarens händer. De som alltid har jobb kan upptäcka en ny värld när de blir arbetslösa och får möta den på arbetsförmedlingen. Ja, ni förstår vad jag menar. Leif GW Persson blev av med jobbet när han avslöjade att personer ur Palme-regeringen gick till prostituerade. Han har sett många sidor av rättsväsendet och haft både förlorar-rollen och vinnar-rollen. Det var också han som sa att "obducenterna" i Da Costa-fallet var oskyldiga då när alla sa de var skyldiga. Da Costa-fallet kanske är århundradets största rättsskandal. Ingen skulle vilja anta rollen som "obducenten" och förlora allt. För att slippa sådant måste människan förädlas på olika sätt, och jag tror att just rollbytena är vår bästa garanti för ett rättssäkrare samhälle. För det är först när vi upplever saker själva vi på riktigt förstår vad som är viktigt och varför. Jag kan i alla fall inte se något effektivare sätt att utveckla empati och jag inte se något effektivare rättssamhälle än det empatiska.
Under århundradena har människan strävat efter rättvisa. "Öga för öga, tand för tand" var länge en juridisk sanning och det rätta perspektivet att betrakta skipad rättvisa. Den som hade stulit skulle få händerna avhuggna. Den som förfalskade mynt kunde få tvingas svälja smält silver. För 1600-talsmänniskan var också all sex utanför äktenskapet förbjuden och straffades med skampåle utanför kyrkporten. Människan skulle förnedras med spott och spe för att de förnedrat Guds ord med sin sexuella handling. För den moderna människan verkar det helt absurt att behöva gifta sig för att kunna ha sex. Idag har vi nästan inga sexuella barriärer alls eftersom vi insett att valmöjlighet att välja vem vi vill älska och ha sex med är en mänsklig rättighet. Men är det så? "Om djuret vill ha sex tycker jag det är helt okej och andra ska inte lägga sig och moralisera." så sa en röst i radio för inte så länge sedan och jag har hört det förr. Det chockar mig att man får säga så utan protester. För mig är det lika absurt att helt kontrollera vår sexuella natur som att inte göra det alls.
Ju fler perspektiv desto mer empati, skulle jag vilja säga och ju mer empati desto rättssäkrare samhälle. Men det krävs en ansträngning att vända och vrida och se allt från olika håll. För ett ögonblick måste man exempelvis "vara" djuret någon vill ha sex med för att förstå hur djuret känner det. Man måste "vara" polisen i Södertälje en stund för att förstå hur det känns att bli hotad med pistol. För att göra en korrekt analys av något måste man med andra ord ha medkänsla, insikt om situationen och framförallt kunskap. Det har vi för det mesta inte. I alla fall inte vi som inte varit med om det som har hänt. Jag kan bara ana vad polisen kände när han såg vapnet, inte veta, menar jag. Ändå dömer vi som inte var med, vi i omgivningen och rättsstaten.
Det är besvärligt att komma fram till en hållbar sanning och man måste igenom en massa processer för att göra en vettig analys. Att skriva tar mig igenom många av dessa processer och jag kan liksom få perspektiven på köpet ibland. Fast ofta så händer saker i livet som får mig att förändra perspektiv. Vi känner alla igen det. Vi känner alla igen då vi blivit överraskade av en insikt: "Ja, dåå förstod jag. Då när jag själv var med om det." Under livets gång händer det hela tiden att vi byter roller. Vi har möjlighet att vara den som är i maktposition lika mycket som den som är maktlös. Ibland är rollbytena extrema som exempelvis när Mubarak gick från maktfullkomlighet till maktlöshet. I det lilla kan det handla om att den mest framgångsrika affärsman på Manhattan plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt eller mystisk sjukdom och bli helt i läkarens händer. De som alltid har jobb kan upptäcka en ny värld när de blir arbetslösa och får möta den på arbetsförmedlingen. Ja, ni förstår vad jag menar. Leif GW Persson blev av med jobbet när han avslöjade att personer ur Palme-regeringen gick till prostituerade. Han har sett många sidor av rättsväsendet och haft både förlorar-rollen och vinnar-rollen. Det var också han som sa att "obducenterna" i Da Costa-fallet var oskyldiga då när alla sa de var skyldiga. Da Costa-fallet kanske är århundradets största rättsskandal. Ingen skulle vilja anta rollen som "obducenten" och förlora allt. För att slippa sådant måste människan förädlas på olika sätt, och jag tror att just rollbytena är vår bästa garanti för ett rättssäkrare samhälle. För det är först när vi upplever saker själva vi på riktigt förstår vad som är viktigt och varför. Jag kan i alla fall inte se något effektivare sätt att utveckla empati och jag inte se något effektivare rättssamhälle än det empatiska.
