Tillit är som glas

Det här med förtroende är ett ständigt återkommande ämne i människors relationer. Det är något som är otroligt viktigt för att få någon relation att fungera. Ifall vi inte har förtroende för någon så blir det som en motor utan olja, det skär sig helt enkelt.

Förtroende kräver ärlighet. När vi inte är ärliga så förlorar andra människor sitt förtroende för oss. Vi måste vara ärliga. Frågan är då varför förtroende då är så svårt om svaret är så enkelt. Svaret är väl det att det är snarare sanningen som är svårare än förtroende. Om vi sitter i en relation, vänskap eller kärlek, så är det lätt att inte hålla sig till sanningen. Varför?

Ja det enkla svaret är väl att vi tror att vi inte kommer bli omtyckta om vi säger som det är. Sanningen är ofta mycket hårdare och svårare att ta än lögnen. Lögnen är som en badboll eller livlina vi använder när det blir för svårt helt enkelt eftersom sanningen är så krass och så svår att ta. Vi inbillar oss att det är lättare att ljuga i stunden än att tala sanningen, och sanningen är den att det inte är så.

Så fort man börjar ljuga, ändra saker i det man berättar så skapar man ett avstånd till den andra. Jag säger inte att man vill skapa det avståndet. Jag säger bara att man gör det. Det man egentligen vill är att komma närmre den människan man har framför sig, men man vågar inte bli avvisad för att allt det bagage man har inte är särskilt smickrande.

Med handen på hjärtat, hur många gånger har du ljugit eller undanhållit något för att verka bättre än du är? Det är ganska många gånger om man räknar efter. Många säger att "Jag säger sanningen, det får andra ta om de inte vill det kan de gå." Så? Nä, jag tror inte på det. Jag tror att de flesta faktiskt förskönar sitt bagage än säger som det är. Som jag har skrivit många gånger förr så är skam den värsta känsla vi människor har att uthärda näst efter förlust på kärlek, hunger eller törst. Vi vägrar ofta instinktivt att uthärda skam. Det är en naturlig reaktion och därför ljuger vi, förskönar vi eller säger halva sanningen.

Den smärta vi uthärdar i den stund vi säger sanningen är ändå alltid i slutänden det som utgör den mest fasta klistret i en relation. Vi kan inte säga att någon relation gått förlorad på att man sagt sanningen. I så fall är det ingen relation att prata om, ingen relation som innefattar kärlek i alla fall.

Kärlek uthärdar nämligen precis allt. Det är känslan och behovet av kärlek som driver oss att söka en relation, det är känslan och behovet av kärlek som får oss att uthärda det mesta från våra barn, det är känslan och behovet av kärlek som får oss att söka lösningar på relationsproblem, det är känslan och behovet av kärlek som får oss att söka själva svaret på kärlek. Känslan och kärleken är alltid det som är den starkaste drivkraften till precis allt vi gör i livet. Ja, hunger, törst, makt och penningbegär kanske du säger, men vad gör en människa som inte har kärlek? Den elakaste människa du kan tänka dig, vad gör den utan kärlek? Den förtvinar, även om vi inte ser det för ögonblicket. Den som har alla pengar, all makt och framgång kan knarka ihjäl sig för att bristen på självkärlek, kärlek till en annan människa eller till andra saknas. Vi har sett det många gånger.

Det är inte så att vi kan säga att all makt vi har över andra gör oss trygga om vi inte har makten över oss själva, förstår oss själva eller inte har självkärleken. Då har vi ingen makt att tala om. Vi går i en ständig tomhet och saknad efter något, så är det. Den tomheten kan vi fylla ibland med sex, mat, jobb eller kläder men den kommer ständigt tillbaka. Tomheten kommer alltid att visa sitt ansikte förr eller senare om vi inte fyllt tomrummet och det är först då vi kan börja tala om förtroende, som är en poäng med det här inlägget. Förtroendet kommer som ett brev på posten när vi är ärliga mot oss själva, och läker vår tomhet och jagar bort rädslor, för att vi verkligen älskar oss själva, är stabila och insiktsfulla om vår egen natur.