Outforskade marker

Det finns hur mycket artiklar, böcker och information om fysisk misshandel som helst. Man behöver inte leta länge innan man kan hitta något. Ett blåmärke syns, det märks ifall man brutit ett ben och finns blodutgjutelse så ökar fasan än mer när man tittar på en bild av ett misshandlat barn.

Man hittar inte lika mycket information om psykisk misshandel, det kan vara svårare att förstå, leva sig in och inte minst begripa omfattningen av än konsekvenser av hårda slag och det kan också vara svårt att förstå sig på människor som blivit psykiskt misshandlade för konsekvenserna av det är så mycket mer komplicerade.

Nu menar inte jag att man inte får psykiska men av fysisk misshandel. Det klart man kan. Jag har sett både ock och kan en del om alla processer, alla konsekvenser och så vidare men det jag menar är att psykisk misshandel är så osynlig att den är svår att genomskåda och hitta. Och förståelsen från omvärlden kan också vara tämligen svår att få. Det går också att dölja psykisk misshandel mycket lättare eftersom sällan några blåmärken eller utgjutelser uppstår. Det går att få med sig barnen med i misshandeln, det drar med syskon och övrig familj som ställer upp på det på olika sätt. Som barn kan man inte förstå ironi men den känsla sarkasm och ironi orsakar, den känns och sitter kvar.

Barn kan bli drillade, hjärntvättade och helt utan försvarsmekanismer mot sedemera andra människors mentala påhopp. Ja, allt detta utan att barnet själv begriper ett dugg, det kan ta år och åter år att komma tillrätta med saker som inte är så lätta att ta fram och visa upp som ett brutet revben. Vem som bär skulden när det gäller fysisk misshandel är solklar men inte alls klar när det gäller psykisk misshandel. Ja det finns många aspekter som gör psykisk misshandel till ett svårare kapitel än fysisk misshandel.

Det verkar heller inte intressera så många. Det är ytterst lite information som finns om psykisk misshandel och den information man får är ganska marginell. Det dyker upp exempel som exempelvis hån, ironi och sådant som jag nämnt förut och man tar upp en del problematik kring föräldras maktspel och så vidare. Det förvånar mig att det finns så lite i ämnet. Jag har letat förgäves efter information om andra saker som exempelvis hur man förhindrar barnets personliga utveckling, dvs att hindra barnet att utveckla ett eget jag när man som förälder behöver barnet mer än barnet föräldern. Det beskrivs mycket av den här föräldratypen som man kallar för narcissitisk men jag har bara hittat en ynka bok om hur själva barnen formas i den typen av miljöer. Det är inte inget litet outforskat område jag stött på. Något jag faktiskt aldrig tänkt på.

Spela schack med döden

Ibland orkar jag inte med nyheterna och allt elände, det är skrämselpropaganda tills kräkreflexerna retas. Såhär farligt är det att äta, sova, ha sex, gå till jobbet och så vidare. Vem orkar? Vi blir allt mer begränsade, rädda och helt lamslagna tillslut. Man blir knäpp av att hålla kollen på precis allt, jag blir det i alla fall. Jag har nog med att känna att energin räcker till vanliga saker.

Det är bra med media och det ska finnas en tredje statsmakt i form av tidningar, radio, tv osv. Det är bra om journalister håller kollen, men bara man tog det ansvaret också och inte blev så sugna på pengar. Man säljer sin gamla mamma för att få sälja lösnummer, bara det är något som skrämmer någon tillräckligt så. Är det inte nåt virus som tar ihjäl folk så är det räntechocker man skrämmer upp folk med. Folk är helt sönderstressade av allt skräp. Ibland funderar jag på hur det skulle sett ut ifall man informerat en sextonhundratalsmänniska på samma sätt. För var det inte kriget man oroade sig för då så var det pesten, koleran eller en vanlig lunginflammation man kunde dö av. Ifall jag hade en tidsmaskin skulle jag kunna bevisa att man änså inte oroade sig hälften så mycket då som nu.

Vi har blivit för skyddade mot all sköns farligheter. Vi tar försäkringar för allt, vi har solksyddsmedel och airbag och det är väl bra. Men det gör oss fasen inte lugnare, tvärtom. Desto mer skydd vi får från allt så blir vi allt räddare och köper Aftonbladet direkt ifall det står att Sjunde inseglet är på väg.


Faktum är ju att döden är på väg hela tiden. Vi spelar schack med döden från den dagen vi föds. Slutet är alltid nära hela tiden. Mig gör det inget ifall jag dör i morron säger jag. Och jag är varken deprimerad eller desillusionerad. Jag vet bara att jag kan dö i en bilolycka eller av en plötslig sjukdom när som helst. Det är bara det att jag inte tror på döden. Det finns ingen död. Alla former av rädslor kokar ner till dödsångesten och skulle fler veta att det inte finns någon död så skulle Aftonbladet inte sälja ett enda lösnummer på sin propaganda. Då skulle de ta sitt ansvar och vara de undersökande journalister de bör vara och inga skvallergubbar.

Gör sådant ni behärskar istället...

"Den andra biten, som handlar om personers sexdrift, är starkt knuten till de nymoralistiska stämningar som blir allt starkare i Sverige. Nakenhet, sex och mellanmänskliga kontakter i största allmänhet renderar uppmärksamhet och skandalrubriker som aldrig tidigare. Det är själva drivkraften som Aftonbladet använder i Littorin-artiklarna. Littorin ska ned i smutsen med hjälp av sex. Han ska utmålas som en riktig snuskgubbe. Sedan ska hans omdöme svärtas, för inte kan en minister sexchatta? Som politiker verkar man förväntas lägga kärleksliv och sexdrift på hyllan i väntan på att man ska avgå." Fredrik Federley

Ja, det är ju märkligt att det gör skandal. Ska vi inte förvänta oss mer av en politker? Bara lite högre nivå än neanderthalare?

Vem har sagt att politiker inte får ha sexdrift? Är det någon mer Federley som anser att vi har nymoraliska stämningar? Det här är nog den löjligaste analys jag läst på år och dar. Alltså försvara sexchatt-träsket med att man måste få ha sexdrift när man är politiker.

Sånt här skitprat oroar mig. Det oroar mig så in i h%&" att vi får vända och vrida på moral och etik hur vi vill. Om den där Littorin inte vet vem sexchattar med på nätet, Björn Rosengren inte vet om att han är på en strippklubb och Göran Lindberg inte vet åldern på de småflickor han plågar tycker jag att man i alla fall kan kräva lite kompetens av politiker och poliser innan man rör sig ute bland folk och i cyberspace och raggar. Stanna hem och håll fingrarna i styr och gör sådant ni behärskar, vill jag säga i det läget. Kan man inte kräva någon anständighet överhuvudtaget utan kalla det för naturlig drift då kan vi lika väl kalla stöld för att låna. Men det är väl inte lika aktuellt, det är mer frestande att förfina snuskgubbarnas raggningstvång.