Mål och beslutsamhet

Vi börjar våra liv som lite av blanka blad. "Lita av" säger jag för att det inte är helt sant att vi som nyfödda inte är något alls, det märks tydligt att alla barn har någon typ av personlighet. En del är lugna, andra mer livliga och så vidare. Men i stort sett vet vi lite om världen och oss själva och vi har ingen medvetenhet den första tiden om att vi är del utanför mammas famn. Med tiden får vi allt fler möjligheter att testa vad vi vill, om vi gillar potatis bättre än ris, fisk istället för kött och så vidare. Vi prövar ord i munnen och ser reaktioner utifrån, och vi prövar färger och kläder och vi prövar ifall vi tycker det är roligare att spela boll än leka tåg. Ja sådär håller det på. Vi hittar steg för steg vad vi tycker om eller inte tycker om, steg för steg bygger vi därmed upp en identitet och när vi nått så långt att vi fått pröva oss fram till den här "jag-känslan" börjar våra drömmar om sådant vi inte har, och dessa styr sedan ofta våra liv.

Men det är inte alls självklart att man vet vad man vill, helst inte när man är ung. Vi prövar oss fram hela livet. Ibland krisar vi och omvärderar våra drömmar. En del prövar ganska mycket och är nästan alltid på väg någonstans mot nya mål, andra nöjer sig med målet att skapa trygghet. Men i vilket fall: pröva är viktigt för att bli säkra på vad vi vill, man vet inte det annars. Det är väldigt mycket i livet som vi inte känner till och inte ens vet hur det känns att äga eller få eller uppleva. Helst sådant vi inte ens kan föreställa oss eller ens drömmer om och har ni tänkte på att sådant vi inte vet om att vi önskar leder livet oss till. Dit vi önskar och drömmer om att gå dit får vi gå själva.

Jag var och lyssnade på en föreläsning igår om hur vi lärare ska leda eleverna dit de själva inte kan ta sig, rent kunskapsmässigt. Det är mycket sant, det ska vi. Men dit vi själva vill gå, dit kan ingen dra oss. Dit måste vi, som sagt, ta oss på egen hand och sätta upp mål är en bra början. Små nåbara mål så man inte alldeles tröttnar. Den andra saken är ännu viktigare och det är beslutsamhet. Utan att göra en överenskommelse med sig själv och ge sig själv ett löfte så är man snart där och förhandlar bort sina önskningar med än det ena och än det andra. Andra saker som osäkerhet och rädsla kan komma i vägen också och inte minst sådant vi tror är tecken på att vi ska ta en annan väg en den vi bestämt. Den faran är störst. För hur lite vi än tror på att det finns någon Gud eller en plan så står vi ändå där och säger ibland: "Ja nu kom jag inte in på den utbildningen som jag velat, istället fick jag ett annat erbjudande. Det kanske är ett tecken?" Tvivel är helt naturligt skulle jag vilja säga. Men ge upp och ta en annan väg för att man tvivlar och är osäker är förkastligt. Då kommer man aldrig någonstans. Sådana "andra möjligheter"är sällan tecken. de är tester på hur beslutsam man är. Vår egen vilja är stark och kan förflytta berg ifall det är så att det behövs. Vi kan uppnå och lyckas med det vi sätter oss för om det är värt en insats och bara vi bestämmer oss.

För vart hamnar vi om vi inte följer våra djupaste drömmar? Jo, till något som skapar lite tomhet och ibland mycket tomhet. Inte längre än så. Livets självaste mening är att uppfylla livsdrömmar och det gör vi bara genom att lära känna oss själva och avslöja vad vi faktiskt önskar i hjärteroten. Det kan ta lång tid att nå dit man vill och många sorger och besvär på vägen kan få oss att tappa modet. Men vad ska vi ersätta det vi önskar allra mest med? Inte mycket ersätter det eller hur? Ingenting skulle jag vilja säga. Våra djupaste drömmar är alltid värt besväret och det testar vår uthållighet och vår förmåga att fokusera, det vill säga att sålla bort sådant som är oviktigt i livet för att koncentrera oss på det viktiga.

Vi människor kan ödsla massor av vår tid på saker som är oviktiga för att vi inte tänker på att de är just helt oviktiga. Vi kan ägna tid åt att svärmor ska tycka vår paj är god, eller att grannens gräsmatta är finare, att sängen är bäddad, att glasen är rena. Vi kan grubbla på skvaller och vi kan älta oförrätter och så vidare. Det finns en mängd saker som kan inkräkta på våra tankar så vi tappar fokus. Därför glömmer vi hela tiden det som egentligen är viktigt. Jag brukar alltid fråga mig om det jag står inför är värt mitt engagemang eller jag kan överlämna det till någon annan. Vad som avgör om det är viktigt eller oviktigt för mig är hur det förhåller sig till mitt mål i livet. Det avgör ifall jag ska ödsla tid på att oroa mig, engagera mig och släppa det fokus jag har.Att på det sättet vara närvarande i allt man gör skapar en bättre framtid, för igår är igår men i morgon blir snart framtiden och jag vill hellre ha det jag verkligen vill ha i morgon än ha kul eller bekvämt i stunden. Det är inte alltid jag lyckas men de största utmaningarna har jag klarat av med att ha målet i fokus om så bara i bakhuvudet. Jag har också klarat det för jag hållit mig till min integritet och inte minst har min uthållighet varit till min hjälp. Att ge upp, sälja sig själv eller hitta en lättare väg kan verka klokt i stunden ibland men i längden är det alltid ett fördärv.

Inget som vi människor verkligen vill ha får vi gratis. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du heter eller vad du har för status. Det hänger på vad du gör med det som händer dig och just den personliga gåtan vad just du ska göra med det som händer dig är en kunskap som varken är lättfångad eller lättförstådd. Men kort sagt behöver man faktiskt inte en spänn eller en enda känd släkting för att få exakt det man vill ha, man behöver bara sitt mål och sin beslutsamhet.