Happiness is not something ready made. It comes from your own actions.
/Dalai Lama
I århundraden har människor tänkt i hämnd: från hällristningar till gamla isländska sagor, i Bibeln och lagtexter från Hammurabis tid kan vi läsa: öga för öga, tand för tand. Mänskligheten har alltid velat att den som utsätter oss för något ska lida men med tiden har den viljan utvecklats till en något mer sofistikerad syn på brott och straff även om vi fortfarande håller fast vid att de som begår brott inte ska gå fria från det.Vi vill att någon slags rättvisa ska skipas.
Var kommer vår känsla av rättvisa ifrån? Var kommer vår känsla av balans och jämvikt ifrån? Varför tänker vi i belöningar och straff? Inombords oss alla finns en känsla av ansvar och rättskänsla. Vi mår bäst när våra relationer är balanserade och jämbördiga. Något känns fel och fortsätter vara fel om vi inte gör upp med någon som vi utsatt för något eller någon som utsatt oss för något. Det behöver inte alls bero på oförsonliga känslor. Det jag pratar om handlar mer om att vi inte kan "hoppa över" balanseringen mellan oss och motparten.
Om vi jämför alla gånger vi låtit saker passera med gånger vi känt oss hämndlystna så tror jag de flesta av oss har ett större konto där vi låtit saken bero. Vi människor kan till och med vara överdrivet förlåtande. Många som utsätts för telefonterror eller stalkers anmäler inte i första taget, precis som misshandel och våldtäkt inte alltid anmäls. Exempelvis har vidare också en mängd misshandlade kvinnor ett väl förlåtande sinnelag men det är också så att de flesta utsatta upptäcker med tiden är att man inte kommer någonstans med denna försonande inställning. Det som hänt finns alltid kvar mellan de inblandade även om de går skilda vägar så finns "det där" kvar. Vissa blir inte fria från "det där" förrän de konkret anmäler eller på något annat sätt vidtar åtgärder som inte längre skyddar förövaren.
"Det där" jag talar om är handlingen och den känns som en tung börda tills den dagen man gjort upp med den. Till exempel människor som aldrig reder ut sina konflikter ser konkret inte sällan alltid trötta ut. Det är ingen fysisk men en mental börda och brukar beskrivas som att man fått lyfta av sig en järnrustning när man erkänner sin skuld. Det är karma när det är negativt.
Vi tänker ofta på karma som negativt. Astrid Lindgren använder det i Bröderna Lejonhjärta där man kastas i Karmafallet som ett straff och vi talar om karma som något dåligt eller ont som drabbar oss för våra ondskefulla handlingar. Men jag skulle vilja säga att karma varken är ont eller gott. Det blir först ont eller gott i våra ögon just när vi upplever det. I grunden är karma neutralt och bara våra egna handlingar i en bumerang. Gör vi gott så får vi gott.
Således är det bara våra egna handlingar vi upplever när vi lever våra liv. Även om vi inte förstår det här och nu så har vi alltid skapat den situationen vi är just i detta "nu" i något tidigare skeende. Inget formar våra liv som karma och det är bara vi själva som formar. Varje människa du möter och varje upplevelse du genomlever från det du brer ost på mackan på morgonen till du ser Bingolotto på kvällen är karma.Varje dag skapar du nytt karma. Karma är korten du fått att spela livets poker med.
Dharma talar vi inte om lika mycket, det är i alla fall inte lika bekant för de flesta. Alla, precis alla lever sina liv utefter någon princip. Den här principen är avgörande för vilka beslut du tar. Hyllar du förnuftet följer du det, hyllar du din känsla och ditt hjärta följer du ofta det osv. Även de som aldrig tar beslut följer också en princip, för att inte ta beslut är också ett beslut. Vi kan inte undgå att leva våra liv efter någon slags linje med andra ord och den är ofta en produkt av vår personlighet. Att följa sitt dharma är detsamma som att göra sitt bästa med de spelkort man har. Det är den effektfullaste principen eller linjen man kan välja att leva efter. Desto mer medveten du är i dina val desto meningsfullare liv Ett liv som bara lever oss är ett bortkastat liv med andra ord.
Hur vi hanterar den situation vi är, hur vi ser på den och vad vi gör med den och hur vi är mot människorna som är inblandade är kort sagt att balansera mellan karma och dharma, precis som en fågel gör mellan sina vingar när den flyger. I längden är de beslut eller icke-beslut vi tar då avgörande för vår egen personliga framtid.
Men vi lever heller inte på vår egen personliga autobahn. Vi är delaktiga i en process där allt sker efter principen "var sak har sin tid. "Rättsprocessen" har sin gång och den kan vi inte råda över. Precis som vi inte kan råda över tyngdlagen.Vi kan inte med andra ord gå händelserna i förväg eftersom vi är en del av helhet där alla har sin utveckling där alla har sitt karma. Hur detta hänger ihop och ska förstås är var och ens uppgift att söka svaren på skulle jag vilja avsluta med att säga, eftersom det kanske är den viktigaste komponenten i vårt dharma För vi finner inget svar värt att nämna förrän vi själva upplever oss som en verklig del av det här maskineriet. Då när du kan koppla det som hände igår till din personliga historia och se förloppet av orsak och verkan, ibland även över tid och rum. Men det kräver din vilja och kraft, ditt dharma, att ta reda på det.
