Vad är lycka? Du kan sticka en nål i armen och när du tar bort den känns det som en stor tillfredsställelse som kan liknas vid lycka, precis som när man får kissa när man är kissnödig eller när man får sova äntligen när man är trött. Det finns många sätt att känna lycka på. Det är så hårt sammankopplat med att få grundläggande behov tillfredsställda.
Att nå fullkomlig lycka är något alla strävar efter men att nå dit är svårt på grund av vi människor inte är helt klara över vad som gör oss lyckliga. Det finns så många krafter som kan leda oss på fel väg. Inte minst försöker vi anpassa oss till andra: familjen, arbetskamrater, vänner och så vidare. Den omgivning vi lever har många uppfattningar om vad som man bör göra. Det är mycket lättare än vi tror att ta på oss andras önskningar eftersom att göra andra glada och nöjda är också ett behov vi människor har och ibland slits vi mellan andras önskningar och våra egna.
Då och då tar media upp flickor som pressar av föräldrar att bli skönhetsdrottningar, alternativt barn som pressas att bli elitidrottare. Den eviga diskussionen som aldrig tar slut handlar om det är rätt eller fel eftersom föräldrarna hävdar att barnen älskar det här och vill lyckas i livet och bli lyckliga och vinna högsta vinsten: framgång. Ja, nå framgång är också ett behov inom människan och visst kan en del barn dela sina föräldras intressen och det är bra med stöttande föräldrar. Dock tror jag det är rent omöjligt att säga ifall det här är något barnen vill. De har ju självklart inte fått pröva sig fram till det som faktiskt tillfredsställer dem djupt i hjärtat. Det kan ju vara något helt annat än det föräldrarna vill, något barnen inte ens vet om skulle göra dem lyckliga. Brooke Shields är ju ett exempel på hur mamman påstått att hon älskat att bli framgångsrik modell men det har slutat med konflikter med mamman genom åren. Att påföra någon annan sin egen vilja kan aldrig leda till något enbart gott. Förövrigt lämnar jag över till Brooke Shields själv att bedöma om det var värt det.
Jag såg en gång ett program om en kille som var uppväxt med sin pappa som kämpa själv för att bli läkare och ville att sonen inte skulle behöva det. Det var ingen som ifrågasatte om sonen verkligen ville bli läkare och sonen själv tyckte det var helt okej plan eftersom det var så självklart i hans miljö och omgivning. Dessutom gav det honom status och mycket uppskattning, föräldrarna var nöjda med honom och inga konflikter uppstod. Under studietiden kändes hela planen likt han hade en sten i skon. Det var något som inte stämde och det skav lite i honom hela tiden men han visste inte om något annat. Han jobbade i några och blev allt mer deprimerad, tillslut så deprimerad att han inte kunde gå till jobbet. Han tog semester och hemma hos en vän upptäckte han att han var duktig på att baka tårtor. Det fyllde honom så djupt att han fortsatte hemma och började ta emot lite beställningar från vänner och bekanta. Efter en tid gick han tillbaka som läkare men återigen började depressionen göra sig påmind. Han blev på dåligt humör och tung till sinnet. De enda stunderna han var glad var när han bakade tårtor. Han bakade på nätterna och jobbade på sjukhuset om dagarna och tillslut sa han upp sig. Men det var först när han fick så mycket beställningar att han knappt hade tid att gå till sjukhuset som han gav upp sin pappas dröm, tog konflikten med familj och vänner och bestämde sig för att satsa på sin egen nyfunna dröm. Baka tårtor var det enda som gjorde honom lycklig.
Jag tänker alltid på den här tårtbakande läkaren när jag hör dessa eviga diskussioner om de femåriga skönhetsdrottningarna mammorna pressar att bli det som de aldrig själva kunde bli och jag tänker på oss människor som måste ägna så mycket tid åt tillfredsställa andra på ett så avigt sätt. Det är som en elev till mig sa en gång om sina ätstörningar: "vägen till vad jag själv velat göra har varit onödigt lång och krånglig. Hade jag fått hitta mig själv först bland allas åsikter hade jag aldrig behövt brottas med maten och med alla tankar som studsat i mitt huvud. Jag kunde ha varit så här lycklig som jag är nu långt mycket tidigare."
