Tro på förändring

Det är mycket svårt att vänja sig vid nya saker i livet, även goda saker. Vi människor kan vänja oss vid vad som helst. Vana är det samma som trygghet, bara när man tänker på hur ceremonier och ritualer ger oss trygghet så förstår man vad jag menar. Julafton och midsommar och alla andra ritualer vi fortfarande håller fast vid ger trygghet även om vi inte längre har en aning om varför vi gör det.

Sluta röka kan vara nödvändigt för att vi inte ska dö ändå kan vi fortsätta med det för att det är en vana som gör oss trygga hur destruktivt det än är. Det är så med livsstil överhuvudtaget; fysiskt och känslomässigt kan vi vänja oss vid destruktivitet och sakna det när det försvinner. För mitt i allt ger oss vanan trygghet. När ingenting längre är som det varit så blir vi oroliga och känner en längtan tillbaka till det gamla. Man kan sakna elände, så illa är det. I alla fall så länge som eländet finns kvar i minnet som det som fick oss trygga i att "Ja, allt är som vanligt i alla fall." Med andra ord kan vi människor vara rädda för allt, även för det som är bra för oss. Egentligen är vi helt förvridna i huvudet när vi är så rädda att destruktiviteten ger oss trygghet men det är så det blir när vi inte vågar tro på förändring.