Har börjat lovet med att vara sjuk. Jag blir alltid dödssjuk när jag ska vara ledig, och jag är verkligen inte ensam om det. Alla talar om det: stressen. Vi stressar våra kroppar som det var fritt utrymme att behandla den precis hur man vill. Kroppen är vårt verktyg och själens tempel. Vi bygger kyrkor som kostar mer än församlingen tjänar ett helt liv, vi bygger hus och köper hus för miljontals kronor, vi inreder som aldrig förr. Vi helt enkelt månar om det vi ska bo i. Vi gör inte samma sak med kroppen. Jo, säger du. Work out och må-bra-program har funnits sedan Ling uppfann idrotten på schemat. Jo jo, säger jag då. Detta att vi måste träna, träna, träna för att må bra, styrketräna, jogga och slita ut kroppen ännu mer. Det är inte det jag menar. Jag tror att sådant bara ökar stressen och leder till kroppsfixering. Möjligtvis var lagom husmorsmorsgymnastik något positivt i dess rätta bemärkelse, men den finns inte mer. Nu ska unga mödrar styrketräna och bassängsimma med sina nyfödda bebisar. Vi hittar på alla möjliga stolligheter, bara det är "på", "inne" och man är cool och medveten så är det helt normalt.
Det jag menar med att behandla sin kropp väl och slippa stress och verkligen må bra är det aboriginerna gör i Australien. De behandlar sin kropp som om det vore en dyrbar diamant. De smyckar kroppen för att de respekterar och älskar den, inte för att locka till sig andra, vara cool eller med i gruppen. Har de gått långt sätter de sig ner och talar till sina fötter, ber dem om ursäkt att de har brukar dem så hårt och tackar dem för att de fungerar och ställer upp, smörjer in dem och lovar vila och ersättning för det hårda jobbet. Aboriginerna tror att varje del i kroppen är helig och kräver sin enskilda respekt. De spänner inte armmusklerna för att visa upp sig och få bekräftelse, de talar inte ständigt om sin träning och hur viktigt det är utan de lyssnar helhjärtat på kroppen. Brukar och använder den. Likväl talar de till sina benmuskler eller stjärtmuskler när de inte brukas som de ska, när de förslappas och mår dåligt därför. Det händer inte så ofta visserligen, för de lever ett liv i ständig rörlighet. De behöver varken bebis-work-out eller baby-sim. De är i ständig harmoni med naturen och följer dess lagar och då behövs inget extra, man är speciell, älskad och viktig av helt självklara och naturliga anledningar. Då känner man sin kropp som det tempel det är och slutar misshandla den på skilda sätt.
