Läste att Mubarak gjort ett roligt uttal om att han lovar att stödja folket ända tills nyval. Alla ber honom avgå förutom sonen, folket har gjort uppror för att slå ner honom från tronen och själv tolkar han det hela som en plötslig kris han ska leda folket igenom. Fast helt världsfrånvänd kan han inte vara för han har tydligen kollapsat och ligger sjuk nu.
Det är så med makt. Den är alltid en illusion. Trots att den verkar så verklig här på jorden, trots att den kan förtrycka, förstöra, kränka och besudla så är den illusorisk. Fast det är kanske fel att säga att makt i sig är en illusion. Det är den ju knappast. Det är utövande och föreställningen om sig själv som maktfullkomlig som är felaktig, ja faktiskt inte ens det. Varje människa är maktfullkomlig, bara det att det enda sättet att bli det utan att hamna i en illusion är att bli mästare över sig själv först.
Det innebär alltid en prestigeförlust, det är ett nödvändigt pris ifall vi ska få tillgång till de rätta och mest användbara resurserna inom oss. Vi måste med andra ord ödmjuka oss. Alla sådana egenskaper saknar diktatorer därför förlorar de förr eller senare sin makt och det fallet kan bli både långt och hårt. Vi har inte minst ett bra exempel i Mubarak som nästan är på väg att tappa förståndet av den prestigeförlust det innebär för honom. Går han på något sätt visdomens väg så tar han det som en prövning och kommer igen som en bättre människa, gör han det inte så är han mer eller mindre slut som människa.
Vi behöver inte gå så långt att diskutera maktgalna diktatorer i världen vi kan gå till vår närmaste omgivning så ser vi människor som är maktgalna, fullständigt berusad av makt kan för den delen vem som helst bli. Det är mycket lättare än vi tror. Jag tror till och med att makt är mer lockande än sex. Vi kan försaka precis vad som helst för att få makt, makt ger kontroll över tillvaron, det ger oss trygghet och välbefinnande, social status, respekt och många gånger också pengar. De som inte har någon kontroll över tillvaron är ingen som avundas och vi räds bara ensamheten mer än maktlösheten. Desto mer kontroll över tillvaron vi har, desto mer social status vi får på grund av makt desto längre och svårare blir fallet när vi förr eller senare förlorar kontrollen. Därför skulle jag personligen aldrig satsa på att söka makt och kontroll på annat sätt än genom mig själv, att förädlas inombords ger oss mer hållbar makt än vi tror.
