Självförtroende är ett mycket komplicerat kapitel i det här livet. Det mest komplicerade med självförtroende är att det är så splittrat. Det finns områden vi inte alls reflekterar över om vi kan det vi gör eller inte och det finns andra områden då vi helt förlorar fotfästet och tvivlar över vår förmåga. För det handlar ju om förmågan när vi talar om självförtroende, till skillnad från självkänslan som ofta handlar om vår grundläggande känsla om sig själv som kompetent och värd framgång och välmående. "Självkänsla är att ständigt omfatta sitt inre barn med ömhet och respekt", Bruno K. Öijer, skald.
Självförtroendet är som bekant mycket känsligt för yttre påverkan och vi kan åka berg- och dalbana beroende på vad som händer i vår yttre värld. Ibland kan vi förlora självförtroendet på en sekund, ibland bryts det ner sakta men hur vi än tappar bort förtroendet för oss själva måste vi återerövra det för att kunna gå vidare som tillfredsställda individer. Självkänsla tycker jag kan vara svårare att bygga upp än självförtroendet. Människor som har svag självkänsla och en bild av sig själv som inte överensstämmer med verkligheten tenderar oftare att ta till manipulativa strategier för att överleva än de med dåligt självförtroende. För mig verkar det som att de lättare blir skygga och lite eftergivna.
Det är inte svårt att bygga upp självförtroendet bara vi så att säga "fejsar" det och hittar felet. Varför vi slutat tro på oss själva och vad det brister. När vi förlorar självkänslan rämnar mycket större saker som självbild, världssyn och livssyn. Därför tar det oftare längre tid. Jag menar om du är idrottsman kanske det räcker med att peppa dig själv för att vinna den där tävlingen. Men ifall du är kriminell och vill förändra ditt liv helt kanske du måste gå igenom en längre process för att förändra självbild och självkänsla.
