Manipulation, insinuation och angrepp är tre ord som är lätt att veta innehållet i men svårt att tackla ibland. Att undanhålla information är ett sätt att söka makt likväl som att hålla tyst när man ser någon kränkas. Vidhålla makt och söka makt är nog det vanligaste fenomen vi utsätts för dagligen, för makt är till och med mer berusande än sex. Sex och attraktion anses som de vanligaste frestelserna men makt är den vanligaste. Vi talar inte så ofta om makt i vardagen, vi vill att det ska ligga under ytan så att det inte ska märkas att vi utövar det eller utsätts för det. Jag talar i allmänna ordalag, den som vill får ta åt sig i den grad den vill. Jag bara slår ett slag för att klä av makten in på bara kroppen idag.
Jag har sett för mycket av maktmissbruk i mitt liv för att alls vara imponerad av människor som vill vidhålla sin makt på olika sätt. I grund och botten är alla rädda för att förlora sin position eller sitt privilegie för att kunna tala om saken öppet. Att tala om det pekar direkt på den svaghet vi har och den svagheten heter alltid: att förlora sin makt och inte kunna behålla sin makt utan att manipulera, insinuera eller attackera. Då självkänslan eller positionen eller privilegiet är i fara.
Jag har varit med om att män avbryter och tar ordet, helst i när man sitter på möten. Hur fel de än han kan de inte erkänna det och de får medhåll och nickar av andra män som inte vågar annat. Inte minst dunkar män varandra i ryggen och stöttar även när de vet att det är en härdsmälta av demoralisering de stödjer. Det verkar inte ha förmågan att känna avsmak för fulheter. Hån och liknelser som fittstim, hönshjärnor och slynor är ord för att förnedra, så att de själva kan känna sig bättre. Kvinnor insinuerar hellre i situationer då det är omöjligt att försvara sig utan att ställa till en scen, och ibland finns ingen måtta på det heller. Helst i konkurrensen om män på fester eller i krogsvängen tar kvinnor ta till sitt artilleri mot andra kvinnor. Med målet att ha kul och med vin i magen som värmer är alla pratglada, musiken är igång och plötsligt får man en kalldusch man inte har en aning om vad man ska göra av, som till exempel: "Vet inte vad män faller för när det gäller dig, det måste vara något med ditt intellekt för snygg är du ju inte." Jag kan vara rapp ibland men i sådana lägen kommer jag ofta på saker jag skulle ha sagt långt efteråt. Har människor, män som kvinnor, i alla de här olika situationerna ingen anständighet eller vad är problemet? Är ordet integritet främmande eller är desperationen så svår att man gör vad som helst för att trycka till någon för att kunna känna sig bättre? Psykologer och experter säger att vi bara är människor och att det bara är att acceptera, men någon gång kan man väl tänka på att det faktiskt inte gör ens dem själva gott i längden. Vem vill fortsätta att ha kul på en fest där man fått en kula i pannan? Ingen, men ingen kan väl heller tycka det är roligt på riktigt att fortsätta ha kul efter man skjutit ner någon?
Såklart att man ska få begå misstag men vissa gör det här till en livsstil och tycker att de gjort något bra, då när de sänkt någon med vilka låga medel som helst. Jag vet inte hur mycket man ska bry sig, många gånger låter jag saker passera men ibland kan det vara värt att sätta ner foten, och ibland är faktiskt det enda att ge igen med samma mynt för de begriper inte annars. Argument går aldrig hem, det slutar i ett bombardemang av försvar av skratt och fler oförskämdheter, så ger man upp och tappar respekten för individen för all framtid. Ja, så är ofta gången men frågorna kvarstår ändå.
Ska vi ha en värld som går ut på att ätas eller bli äten? Vad har vi för integritet? Vad vill vi med våra liv? Det är frågor jag ställer mig i största allmänhet då mänskligheten verkar vara benägen till att vilja förtrycka. Liza Marklund sa en gång något jag tyckte var huvudet på spiken. Hon sa det vid ett tillfälle hon fått någon utmärkelse av något slag som jag inte minns längre. Journalisten frågade om hon hade någon idé om varför alla tyckte hon var så bra. Hon svarade: "Jag är förvånad att så många tycker att jag är det. För innan jag började skriva böcker, och bara var en okänd journalist, så tyckte alla jag bara var jobbig och tjatig när jag sa ifrån eller talade om maktmissbruk och feminism. Nu när jag är känd författare tycker alla det är jättebra det jag skriver, men jag talar ju fortfarande om samma saker fast i bokform.".
Så fort någon har status så lyssnar vi. Det är exempelvis lättare för en man att vara feminist än för en kvinna. I grund och botten är vi alla starstrucked i det hänseendet. Det kanske är mänskligt? Jag vet inte, men faktum är att vi ju faktiskt har möjligheten varje dag att sätta ord på och tycka till om maktmissbruk. Vi har ju ett heligt val i allt vi gör. För vilken sorts människa vill vi vara? Det du säger, och lika mycket det du väljer att inte säga, definierar dig på något sätt. Vad avgör ditt val av ord? Jag talar inte till dig som läsaren i tron att du är sådan som låter grodorna hoppa ur munnen, utan i betydelsen att ditt val är heligt, precis lika heligt är det för den som väljer att vräka ur sig saker i syfte att vidmakthålla makt.
Är du tyst i en vecka så märker du ordens makt. Det du säger efter en veckas tystnad kommer att ha tyngd oavsett vad du säger. Ord är en kraft och vi kan inte vänta på att kändisar ska tala åt oss. Vi måste själva bestämma hur orden ska definiera vilka vi är. Det är inte obetydligt. De fula orden kommer försvinna för den som kränkts. Ingen kan gå med sårade känslor hur länge som helst över vad någon sagt eller gjort. Men de fula orden eller fula insinuationerna kommer det för all framtid avgöra vem han eller hon är och avgöra vilken typ av människa han eller hon väljer att vara i framtiden.
Jag har sett för mycket av maktmissbruk i mitt liv för att alls vara imponerad av människor som vill vidhålla sin makt på olika sätt. I grund och botten är alla rädda för att förlora sin position eller sitt privilegie för att kunna tala om saken öppet. Att tala om det pekar direkt på den svaghet vi har och den svagheten heter alltid: att förlora sin makt och inte kunna behålla sin makt utan att manipulera, insinuera eller attackera. Då självkänslan eller positionen eller privilegiet är i fara.
Jag har varit med om att män avbryter och tar ordet, helst i när man sitter på möten. Hur fel de än han kan de inte erkänna det och de får medhåll och nickar av andra män som inte vågar annat. Inte minst dunkar män varandra i ryggen och stöttar även när de vet att det är en härdsmälta av demoralisering de stödjer. Det verkar inte ha förmågan att känna avsmak för fulheter. Hån och liknelser som fittstim, hönshjärnor och slynor är ord för att förnedra, så att de själva kan känna sig bättre. Kvinnor insinuerar hellre i situationer då det är omöjligt att försvara sig utan att ställa till en scen, och ibland finns ingen måtta på det heller. Helst i konkurrensen om män på fester eller i krogsvängen tar kvinnor ta till sitt artilleri mot andra kvinnor. Med målet att ha kul och med vin i magen som värmer är alla pratglada, musiken är igång och plötsligt får man en kalldusch man inte har en aning om vad man ska göra av, som till exempel: "Vet inte vad män faller för när det gäller dig, det måste vara något med ditt intellekt för snygg är du ju inte." Jag kan vara rapp ibland men i sådana lägen kommer jag ofta på saker jag skulle ha sagt långt efteråt. Har människor, män som kvinnor, i alla de här olika situationerna ingen anständighet eller vad är problemet? Är ordet integritet främmande eller är desperationen så svår att man gör vad som helst för att trycka till någon för att kunna känna sig bättre? Psykologer och experter säger att vi bara är människor och att det bara är att acceptera, men någon gång kan man väl tänka på att det faktiskt inte gör ens dem själva gott i längden. Vem vill fortsätta att ha kul på en fest där man fått en kula i pannan? Ingen, men ingen kan väl heller tycka det är roligt på riktigt att fortsätta ha kul efter man skjutit ner någon?
Såklart att man ska få begå misstag men vissa gör det här till en livsstil och tycker att de gjort något bra, då när de sänkt någon med vilka låga medel som helst. Jag vet inte hur mycket man ska bry sig, många gånger låter jag saker passera men ibland kan det vara värt att sätta ner foten, och ibland är faktiskt det enda att ge igen med samma mynt för de begriper inte annars. Argument går aldrig hem, det slutar i ett bombardemang av försvar av skratt och fler oförskämdheter, så ger man upp och tappar respekten för individen för all framtid. Ja, så är ofta gången men frågorna kvarstår ändå.
Ska vi ha en värld som går ut på att ätas eller bli äten? Vad har vi för integritet? Vad vill vi med våra liv? Det är frågor jag ställer mig i största allmänhet då mänskligheten verkar vara benägen till att vilja förtrycka. Liza Marklund sa en gång något jag tyckte var huvudet på spiken. Hon sa det vid ett tillfälle hon fått någon utmärkelse av något slag som jag inte minns längre. Journalisten frågade om hon hade någon idé om varför alla tyckte hon var så bra. Hon svarade: "Jag är förvånad att så många tycker att jag är det. För innan jag började skriva böcker, och bara var en okänd journalist, så tyckte alla jag bara var jobbig och tjatig när jag sa ifrån eller talade om maktmissbruk och feminism. Nu när jag är känd författare tycker alla det är jättebra det jag skriver, men jag talar ju fortfarande om samma saker fast i bokform.".
Så fort någon har status så lyssnar vi. Det är exempelvis lättare för en man att vara feminist än för en kvinna. I grund och botten är vi alla starstrucked i det hänseendet. Det kanske är mänskligt? Jag vet inte, men faktum är att vi ju faktiskt har möjligheten varje dag att sätta ord på och tycka till om maktmissbruk. Vi har ju ett heligt val i allt vi gör. För vilken sorts människa vill vi vara? Det du säger, och lika mycket det du väljer att inte säga, definierar dig på något sätt. Vad avgör ditt val av ord? Jag talar inte till dig som läsaren i tron att du är sådan som låter grodorna hoppa ur munnen, utan i betydelsen att ditt val är heligt, precis lika heligt är det för den som väljer att vräka ur sig saker i syfte att vidmakthålla makt.
Är du tyst i en vecka så märker du ordens makt. Det du säger efter en veckas tystnad kommer att ha tyngd oavsett vad du säger. Ord är en kraft och vi kan inte vänta på att kändisar ska tala åt oss. Vi måste själva bestämma hur orden ska definiera vilka vi är. Det är inte obetydligt. De fula orden kommer försvinna för den som kränkts. Ingen kan gå med sårade känslor hur länge som helst över vad någon sagt eller gjort. Men de fula orden eller fula insinuationerna kommer det för all framtid avgöra vem han eller hon är och avgöra vilken typ av människa han eller hon väljer att vara i framtiden.
