24 juni 2011

Otippade lösningar

"I survived" och "I shouldnt be alive" är två amerikanska programserier om otroliga och lyckliga slut på skilda katastrofer. De rekommenderas för de är så himla spännande. Det sista avsnittet jag såg handlade om två relativt dumdristiga killar, en från USA och en från Schweiz, som gav sig ut i Amazonas djungel med var sin ryggsäck med lite proviant skulle de upptäcka en riktig indiankultur. De hade blivit tipsade av en annan amerikan men för att göra en lång historia kort så upptäckte de så småningom att han lurat iväg dem in i "the middel of nowhere".  De försökte ta sig hem på en flotte men den krossades mot en sten och så småningom så tog forsen dem och skilde dem åt. Den ena killen räddades av ett par män i en kanot den andra killen, schweizaren, var lost i djungeln. Att hitta en vilsekommen i Amazonas djungel är en chans på miljonen, men hans gav inte upp och på ett helt osannolikt sätt fann han sin vän tillslut.

Man sitter på helspänn och undrar om någon kommer hitta honom, trots att det är han själv som berättar. Helt otroligt men samtidigt inte. För grejen är den att man inte alls kan räkna ut hur det kommer sluta. Där skiljer sig de fantiserade historierna sig från de verkliga. Det är som om verkligheten är mer otrolig än fantasin. Man vet aldrig hur något av ens egna mysterium kommer att sluta, man kan aldrig räkna ut det. I vilken total desperat situation man än är i så verkar det finnas en lösning. Inte nödvändigtvis en lycklig alltid, men lika ofta som man kan se något positivt i det allra värsta så finns det en lösning i den mest omöjliga situation. Finns det något mer fascinerande saker att tänka på egentligen?

Jag har aldrig varit med om något livhotande dramatiskt men även små saker kan vara såhär mystiska. Jag vet en gång när jag cyklade hem från stallet och kedjan hoppade. Sällan stannar någon för att hjälpa men och jag hade inga förhoppningar om det. Så är ju jag för blyg för att fråga. Men jag var ganska desperat för jag minns att jag hade bestämt något, jag minns inte vad men det var tidspress i alla fall och plötsligt från ingenstans dyker en äldre herre upp. Han fixar cykeln och jag kan trampa hem. Det är sådana tillfällen man är otroligt lycklig. Det är också fantastiskt egentligen. Vad är lycka? Inte så storslaget alltid i alla fall.