Den senaste tiden har jag följt debatten om näthat och återigen slagits av hatets reproduktion. Jag ska försöka förklara vad jag menar. Hat är alltid hat, vad det än har för rubrik. Det vet vi. Vi vet också att det till större del är människor som saknar gränser som håller på med hat och näthat. De flesta jag känner i min omedelbara närhet gör det inte. Ja, såklart jag vet inte allt om de jag känner. Kanske någon av dem spelar ett spel för mig, har sunda åsikter och kärleksfulla insikter bara när de pratar med mig, och sedan sitter vid datorn och hatar alla möjliga människor om kvällarna. Visst det kan hända men förmodligen är det ändå bara en eller högst två av kanske ett hundratal människor jag känner och har känt. Hur många av era vänner skriver till Elisabeth Höglund och ber henne dö? Inte många va? Min poäng är att förmodligen är antalet kärleksfulla människor högre än de hatiska. De hatiska har ibland bara starkare röst. Vi får inte glömma det perspektivet.
Hat är också enkelt. Det är bara en form av oförsonlig inställning blandat med lika delar mindervärdeskomplex som vulgär inställning. Fast när hat får syre kan det verka som det är ett mycket starkt och komplicerat ont vi inte vet vad vi ska göra med, och vi föreställer oss att det bara är att resignera för det för att det "alltid har varit så". Vi får för oss att hat och problem är större än kärlek och lösningar och framförallt tror jag vi köper mediabilden som för tillfället existerar. När något hot är på tapeten så förstoras det gånger hundra bara exempelvis Aftonbladet skriver om det i två dagar. Men det är bara Aftonbladets föreställning om något vi läser om, inte nödvändigtvis sanningen. Det kan självklart vara sanning också, fast förmedlad som en katastrof den inte är. Ja, det finns mängder av varianter att vinkla en händelse och därför gäller det att välja rätt vinkel. Jag tror att hela Aftonbladets redaktion skulle slås av förvåning om de under en veckas tid bestämde sig för att förmedla nyheter med exempelvis en positiv vinkel.
Jag är inte dum. Jag begriper att det är svårt att förmedla krig, svält, angrepp, tortyr, maktmissbruk, brott och våld på ett positivt sätt, och jag menar inte heller att man ska sluta rapportera sådana nyheter och istället bara tala om när tussilagon slagit ut. Det jag menar är att man ska sluta gömma sig bakom just detta, att det inte går att rapportera negativt positivt. Det finns mycket man kan göra ifall man tar bort dollartecknet framför ögonen och istället fokuserar på det positiva. Man kan rensa bort skrämselpropaganda och destruktiv rapportering. Man kan sluta elda på rädslor när man slår upp rubriker om sjukdomar, skandaler och katastrofer utan att ta ansvar för hur det landar.Vi som är uppväxta under sjuttiotalet vet att man exempelvis hämningslöst talade om hur barn svalt i andra länder bara för vi barn skulle vara informerade, och samtidigt lära oss tacksamhet. "Ät upp maten, barn svälter i andra länder." sa mattanterna. När dessa ord landade i mig skapade de bara ångest och det var väl ingen mattant som tänkte på det.Likadant gör man när man slår upp rubriker om hur nya skatten kommer ruinera oss, nya flunsan ta livet av oss och hur nästa politiska beslut kommer drabba oss.
För att slippa ökade problem har även Aftonbladet ett samhällsansvar att hitta lösningar, konstruktiva lösningar. Man behöver ha hjälp av lika delar jurister, experter och annat folk som vet mer om de faktiska förhållanden som är. Det är väl ingen nyhet kanske du tänker. Det kallas seriös journalistik. Nej, det är inget nytt men använder man expertisen när man vill slå upp rubriker som säljer? Det tror inte jag. Jag tror man hellre trycker på dina och mina svaga punkter och rör upp rädslor vi redan bär på. Rädslor för att bli sjuk, fattig och ensam, eller använder man det hat som redan finns. Om man vill piska upp stämningen mot exempelvis invandrare kan man lägga ut sann men felaktigt vinklad fakta om vad en invandrare få så vips har du odlat mer hat. Trots att alla vet vad seriös journalistik och trots att vi vet att det är såhär man gör för att få med sig folk har vi svårt att genomskåda det. Vi behöver bli påminda och journalister behöver ta sitt ansvar för sanningen och hur den förmedlas.
Vad är sant och vad är inte sant och var finns lösningarna är frågor man kan ställa sig istället för att konstatera: "Så här jävligt är det och det går inte att göra något åt." Ingenting är hopplöst om man inte gör det till det. Men seriös journalistik räcker inte. Lösningar och fakta är inte allt. Jag tror vi saknar en mycket stor och viktig del och det är perspektiv. Journalistik saknar perspektiv. Det som händer är alltid här och nu, helt utan ett förr, ett då och en framtid. Vi har slutat att se saker i ett utvecklingsperspektiv, så som det faktiskt är. Allting har en utveckling och är i olika stadier men nu har vi vant oss vid att se allting i uppblossande enstaka händelser av ungdomsuppror, syrienkrig och Berlusconi-rättegångar, och det för att nyhetsförmedlingen ser ut så. Den skapar en synvilla av kaos. För det finns ingen uppföljning och ingen bakgrundspresentation och så plötsligt har också en fallucka av pessimism skapats. Så snart vi människor har perspektiv på tillvaron är den lättare att hantera och pessimismen rymmer. Det finns faktiskt få saker som är så stärkande som perspektiv. Tittar vi bakåt och framåt så blir allt lättare även när det är svårt. Låt mig ge exempel.
Mänskligheten har exempelvis problem med cancer. Vi vet ganska mycket om cancer idag och vi har blivit rädda för att röka, sola och äta fet mat för vi vet att vi kan få cancer då. Vi lever sundare idag än för hundrafemtio år sedan. Men det beror ju inte bara på information om hur man ska leva utan på att man också har skapat möjligheter att leva sundare. Jag menar att skapa ett rättvisare samhälle med lika förutsättningar, skapar också friskare människor. Du bryr dig inte så mycket om du får cancer ifall du lever i slummen i Sao Paulo. Det är inte ett prioriterat bekymmer eftersom hela ditt fokus ligger på att skaffa mat för dagen. För hundrafemtio år sedan fanns samma slum i Sverige och många människor befann sig i exakt samma situation. Då
räddade man knappast någon med cancer och man söp mångdubbelt mer än idag för att alls orka med det hårda liv man levde. 40 liter
per år och person drack man omkring 1850. Idag kanske man dricker
knappt en liter per år och person. Alkoholskadorna var mångdubbelt fler
och cancern obotlig. De flesta dog i enkla bakteriesjukdomar som lunginflammation. Det fanns
ingen möjlighet till sjukpenning, ingen ersättning vid arbetslöshet och
så vidare. Kvinnor hade inte ens rösträtt och det var inte särskilt troligt att din förstfödda skulle överleva ifall det var en pojke. Döden var alltid närvarande. Snacka om hopplöst. Men hur hopplöst det än såg ut har vi ändå i dagsläget löst
kanske 80% av dessa svårartade problem vi hade då. Det är på sin plats ibland att blicka tillbaka för att se utvecklingen. Istället för att hamna i stundens förlamande skräck. I det har vi ett val och vi är därför inget offer för en svart hopplöshet. Hur vi väljer och i vilket perspektiv vi väljer att se saker är därför betydande för vår mentala hälsa.
Har vi inte hopp om livet och ett ljus i tunneln kommer hatet och våldet att reproduceras i nyheterna och övergreppen begås en gång till på oss. Det är oss det drabbar och vi måste sätta stopp samt kräva ett kärleksfullt ställningstagande hos nyhetsförmedlarna, utan tanke på höga läsarsiffror. Det behöver inte betyda att man inte kommer kunna sälja så mycket som man gör nu. Det behöver inte ens betyda att det blir fjollnyheter utan verklighetsförankring vi får serverat. Tvärtom kanske vi upptäcker hur pass negativ spiralen är när nyheter reproducerar våldet och begår dagliga mentala övergrepp på oss läsare. Att se ett fenomen från ett nytt perspektiv kan ge en helt ny styrka och insikt och det tror jag, alla och en var, behöver faktiskt. Om inte så blir vi avtrubbade. För vi klarar inte den här mängden av negativ information utan att på något sätt bli skadade och det mina vänner, tycker jag, är ett större hot mot vår hälsa än rökning, fet mat, cola och brännande sol.
