Då och då händer det att jag hamnar i diskussioner där jag har ett enkelt svar och därmed också kritiserad för att jag förenklar "inget är svart eller vitt" sägs det. Man menar att vi lever i en gråzon där allt kan vara inget och inget allt. Jag är medveten om att de enkla svaren ibland är provocerande eftersom vi människor ofta är komplexa och exempelvis inte tar beslut bara utifrån en anledning. Det finns många orsaker till varför vi agerar som vi gör. Vi kan exempelvis såra människor helt omedvetet för att vi själva inte har kommit dit i utvecklingen där vi förstår vad vi faktiskt gör, för att vi är trötta och för flera anledningar till.
Visst, anledningarna till att vi gör som vi gör kan vara många men resultatet av våra handlingar ger alltid konsekvenser och de konsekvenserna är ofta övervägande positiva eller negativa för andra. Vi människor är inte öar utan är i ständig kontakt med andra. Om man så är en eremit kan man inte vara utan kontakt med exempelvis djur och natur. De flesta av oss betraktar samspelet ganska subjektivt. De egna traditionerna och åsikterna är de riktiga traditionerna och åsikterna och så vidare.Vissa är mer subjektiva än andra och det är ofta de som har svårt att se vilka konsekvenserna blir för andra. Men alla gör val utifrån sin synvinkel.
Det är våra tankar som styr våra värderingar och våra värderingar styr ofta våra val och vi har alltid ett val. Även då vi inte tycker att vi har det så kan vi alltid välja mellan att agera eller inte agera. Valet att inte agera alls är också ett val. Vi kan inte välja bort att interagera med andra, med andra ord. Därför kan vi heller inte blunda för hur de beslut vi tar påverkar andra och de flesta vill göra gott även om det inte alltid blir så. Det är ofta då vi säger att det finns gråzoner.
Idag är det inte någon särskild intressant diskussion detta med goda handlingar eller göra gott. Vi har kommit ifrån det i vår iver att tillfredsställa våra egon. Sådana ord som heder och samvete har blivit föråldrade och att säga sin åsikt är farligt. Vi kan till och med se iskall psykopati som en god egenskap i bemärkelsen smart. Carl Bildt kallades för exellensen och Karin Olsson på Expressen replikerade det med att säga att han lika gärna kan vara en kall beräknande psykopat, att det har hjälpt honom till framgång mer än begåvning. Ja, man får inte vara mesig om man vill ha framgång. Det är sant och det är ofta så att de som kan ta iskalla beslut där syftet är att tillfredsställa sina egna behov kommer längst. Det är faktiskt till och med så att de människorna är beundrade eftersom det är lockande att se iskyla som styrka.
Men framgång och styrka är relativt tycker jag. Själv skulle jag vilja vara Nelson Mandela när han dör. Tänk att få dö med ett så gott samvete och med känslan att man gjort att allt man kan för att göra något som inte är bra bättre? Det är inte så att alla Mandelas handlingar har varit goda men han har satsat mer på andra än sig själv under många år och det kan aldrig Carl Bildt tävla med. Han är i det fallet en looser. Vad vi värderar och hur vi vill våra liv ska se ut styr alltid livsbesluten (förutom rädslor men den diskussion tillhör ett annat blogginlägg).
Nu kanske du tänker att jag kommit ifrån ämnet om gråzoner. Nej, så är inte fallet. Det är valen som är viktiga för i längden ger alltid de resultat. Vi kan förneka vår inblandning, skylla på att den andra parten minsann inte var en ängel, skylla på att man mått dåligt, inte haft pengar eller inte förstånd att ta rätt beslut. Det spelar ingen roll. Vi måste ändå i slutänden skörda frukterna av våra handlingar och konsekvenserna kan komma långt senare och dyka upp helt oväntat. Det beror på att våra handlingar är som bumeranger. De kommer förr eller senare komma tillbaka till oss och då när vi får ta ansvar märker vi hur goda eller mindre goda dessa handlingar var. Vi får veta hur de påverkade andra och hur det i sin tur ledde till något gott eller ont för dem och för oss. Vi kan analysera sönder ifall det hela skedde i en gråzon eller det hela var någon annans fel. Det är bara konsekvenserna som räknas för det är det enda vi kan lära av, och att lära är människans enda egentliga mening.
Kort sagt, om vi vill vara lyckliga bör våra handlingar vara sådana att de gör mest gott för oss själva och andra. Då behöver vi gå ur gråzonen så vi ser klarare för då slipper vi helt enkelt ta obehagliga konsekvenser som förr eller senare kommer. För vad hjälper det om hela världen hyllar Carl Bildt som excellensen om han själv innerst inne ångrar det framgången kostat honom och andra?
