Att söka kontroll

Nu var det länge sedan jag träffade den där typen som alltid säger att allt är bra, bättre och bäst i livet så egentligen kanske inte ämnet är aktuellt för just mig längre. Men på sätt och vis är det ändå det. För livet handlar ju hela tiden om att välja inställning som i sin tur avgör vilka människor vi väljer att ha i våra liv.

Det är ju så för alla att vi dras till en viss typ och andra väljer vi bort och jag väljer ofta bort typen "allt är bra" eftersom umgänget blir en ständig tävlan och man riskerar att bli utsugen på energi. Väldigt lite av det som sägs emellan vederbörande och en själv är äkta och den där fikastunden känns mest som ett påhäng.

Jag känner mig efter en sådan pärs plötsligt avslappnad och tillfreds inombords när jag träffar människor som talar öppet om hur saker och ting förhåller sig både med det bra och med dåliga. Människor som inte automatiskt tror att det här jordklotet går ut på konkurrens och den som gör vackrast bild av sig själv vinner. Det blir spänt, trångt och fyllt av massa osanningar i luften. Då är det lättare att andas och vara sig själv när stämningen andas acceptans och varje liv har sitt värde hur det än ser ut.

Jag var igår med om en incident där man ser hur djupt olyckliga en del människor är i sitt liv och det är vi alla rädda för eller osäkra på hur vi ska tackla, vad vi ska göra och vad vi ska säga. Men det gör också mig mer tacksam för det jag faktiskt har och hur jag har det. En tacksamhet som i sin tur också gör mig till en bättre människa. Jag tror i alla fall att det är trevligare att umgås med mig om jag inte klagar på småsaker.

Typen som alltid smågnäller hela tiden och som det pyser ut en slags konstant massnöjdhet är egentligen motsatsen till de som säger att "allt är bra" ändå har de mycket mer gemensamt än några andra. Det kan helt enkelt inte eller vet inte om att det bara finns en sak att göra ifall man vill bli gladare och det är att acceptera saker och ting och andra människor som de är.

Det är bara ett ord som är nyckeln till den hemligheten, ett enkelt ord och det är acceptans. Så länge vi inte accepterar livets faktiska villkor, så länge får vi spela en teater där andra får statistroller eller börja klaga på att disken inte är diskad, att tandkrämen är knycklad på fel sätt, att tidningen kommer för sent, att skorna man köpte inte var bra, att vänner inte hör av sig så ofta, att vattnet smakar illa, att mjölken står för långt bort i kyldisken, att ingen torkat av dammet på lampan i badrummet, att filtret inte är bytt i torktumlaren. Men även om man tycker att det är ett världsproblem när man inte får människor att göra det man vill eller att människor inte beter sig som man vill så är det faktiskt inga problem. Ingenting sådant är viktigt längre när tumören är ett faktum eller när man aldrig blivit älskad i hela sitt liv eller när frun dör plötsligt vid pensionen och en ålderdom i ensamhet är ett faktum, när man har värk varje dag eller så.

Det är ingen människa som tror på någon enda att livet är perfekt. Det säger till och med de som alltid säger "allt är bra". Men bara perspektiv och acceptans kan få oss att se det på riktigt för faktiskt föreställer vi oss alla det perfekta livet, trots att vi säger att det inte existerar. Vi kan aldrig förändra de faktum omkring oss att kollegan inte byter ut kaffefiltret men vi kan ändra vår inställning till det. Vi kan även ändra inställning till att ett förhållande tagit slut och att tumören är ett faktum. Jag säger inte att det är lätt. Jag säger bara att möjligheten finns och eftersom den möjligheten finns är heller inget omöjligt och i grund och botten är det egentligen ett mirakel. Det är ett mirakel att vi har den enda riktiga kontrollen över våra liv inombords och det är den enda kontrollen som är verklig.