20 januari 2011

Att tro att man inte är någon

Mognad är en komplicerad sak många gånger. Vad betecknar en individ som mogen?

"Mognad innebär att en person har utvecklat ett beteende som är lämpligt för personens eller gruppens bästa, eller som stämmer med sociala normer." Så definierar Wikipedia mognad, mao: den som anpassar sig bäst är mest mogen. Det är lite skrämmande tycker jag. Anpassar sig till vad? Till ett samhälle där SD-ideologi blir allt mer naturligt? Om samhällsnormen tycker att vi ska bära "burka" är det då moget att anpassa sig till det? Att hemlighålla ett homosexuellt förhållande i en homofob samhällsnorm eller vad? Nej, lite mer utvecklad förklaring vill jag nog ha. Att ta ansvar moraliskt, praktiskt och känslomässigt tycker jag nog är det allra viktigaste om man ska tala om mognad, en annan viktig sak är att kunna ställa sig över andras nedrigheter och överhuvudtaget inte följa alla känsloimpulser.

Så är det också så att vore det ingen som gick utanför ramarna skulle ett samhälle aldrig förändras. De som är annorlunda och går utanför, protesterar och inte låter sig slukas av vad man "bör" göra förändrar attityder och normer förr eller senare för det gagnar ofta flertalet. Mognad är ju också att se andra och sig själv som de ofullständiga individer vi faktiskt är och inte rider på illusioner om sig själv och andra. Så länge vi har illusionen om att det är ytan hos en människa som är den sanna naturen eller har en ytlig syn på våra egna personliga relationer kommer det krascha förr eller senare.

Det fina med att se sig själv som man faktiskt är handlar alltid om att se sig själv mycket större som individ, själ och person. Det är för att samhällsnormen sällan accepterar en sådan syn utan att straffa oss med "att tro inte att du är någon" som gör att vi förhindrar oss själva att se oss så stora som vi är. För mig är det människans största tragik.