Den senaste tiden har detta med syfte, syfte med handlingar varit aktuellt. Vi människor har ibland ett helt annat syfte med vår handling än den vi framställer den som. Vid sådana tillfällen ljuger vi egentligen mer för oss själva än för andra och det är inte alltid vi har helt klart för oss varför vi gör det. Vi agerar på något som liknar instinkt. Det kanske räddar oss i stunden men det leder sällan till något gott i förlängningen. För vi blir för det mesta genomskådade när vi ljuger för oss själva och på vägen har man gjort skada. Att analysera sin handlingar minskar tragedier, så är det. Jag menar integritet har ju sin poäng.
Det här bedrägliga scenariorna är ganska vanliga och därför återkommer jag till det här ämnet. Det är sällan vi egentligen analyserar varför vi gör saker vi gör. Jag menar vi agerar hela tiden och tar beslut, från det att vi vaknar på morgonen tills vi lägger oss på kvällen. Ska jag ha jeans eller kjol? Vill jag ät lunch vid tolv eller ett? Allting vi gör har föregåtts av ett beslut oavsett om vi tänker på det eller inte. Skulle vi analysera varje beslut skulle vi bli tokiga såklart, men det har sin fördel ifall vi åtminstone analyserar de stora besluten. I alla fall en tredjedel av besluten kan vara bra att ifrågasätta eftersom det allt som ofta är syftet som avgör ifall våra handlingar får bra eller dåliga konsekvenser för oss själva eller andra. Om någon vill motargumentera är det helt okej, men innan vill jag säga det att: ingen förnekar att vi vill ha ett bättre samhälle att leva i men hur ska vi få det ifall vi inte håller på integriteten och aldrig bestämmer oss för hur vi vill agera och varför?
Jag menar ifall vi exempelvis skvallrar eller ljuger oss ur obehagliga situationer har vi knappast bidragit med något gott. Det här kan ju tyckas som skitsaker när världen består av svält och krig men man kan också se de små fula handlingarna som ett embryo till de stora. Jag menar det kan ju finnas en poäng i att stoppa en negativ utveckling i sin linda. För var börjar krigen? Inte ute i verkligheten i alla fall utan i tanken hos någon. Stoppar vi tanken, stoppar vi handlingen och det kan vara avgörande. För varje individ är en länk i enorm kedja av individer på den här jorden och kedjan är ju aldrig starkare än sin svagaste länk, som bekant. Därför menar jag att det är viktigt att alltid ifrågasätta varför vi tar de beslut vi gör. Varför säger jag just det här eller det här eller vad har jag för syfte med att exempelvis vilja hjälpa någon? Är det för att jag verkligen vill hjälpa eller är det grumlat av behov av bekräftelse? Vill jag hjälpa till för att andra ska se mig? Vill jag hjälpa för att det är mitt sätt att känna mig duktig och så vidare? Om så är fallet har jag då bidragit till något gott, halvgott eller till och med dåligt i min iver att göra något bra? Det här kan bara den som blivit utsatt för min handling svara på.
Att verkligen sluta kräva av andra att ändra sig och istället gå till sig själv och analysera sig själv är en smärtsam process, och vi undviker den just därför. Vi vill inte se våra pinsammaste brister och vi vill inte vara med om den prestigeförlusten som ingår i det paketet. Det är allmänmänskligt att bevara självkänsla genom att ljuga lite för sig själv, men i det självbedrägeriet hittar vi många situationer där vi upptäcker att vi har fler syften med beslut vi tar än de vi uttrycker. Det som hotar jaget skrämmer mer än mycket annat och är en stark drivkraft, och vi behöver förändra perspektiv och älska oss själva mer än vi gör för att kunna hantera den starka kraften.
Det här låter kanske som om jag inte har så höga tankar om mänskligheten. Du kanske tänker att det har mer med mig och mina erfarenheter att göra än själva mänskligheten som sådan. Så kanske det är men jag är ändå övertygad om att vi skulle helt förändra vårt perspektiv om vi under en dag försökte genomskåda våra egentliga syften och framförallt ord vi upprepar. Alla människor har en skiva som det är hack i, där vi upprepar en eller flera fraser när vi talar med andra och de orden passar alltid bättre in på oss själva än den vi talar till. Det är som om två fingrar alltid tycks peka tillbaka på oss själva i samma stund vi pekar finger åt någon annan eller talar om vad någon annan ska göra. Den som är klok tar detta med ro, den som inte är det blir upprörd. För sanningen om vilka vi i grund och botten är kommer alltid att vinna eftersom sanningen har två egenskaper som lögnen inte har. Ett: sanningen är självklar och behöver ingen bekräftelse, två: att den är befriande och friande. Du kan aldrig förtrycka någon med lögner eller fulspel utan att bita dig själv i svansen.
Därför, just därför, är det i själ och hjärta och när allt kommer omkring mycket enkelt att skapa en bättre värld. Receptet är att hålla på sanning och integritet. För det finns inget som skapar så mycket problem och smärta för andra som när vi ljuger och brister i integritet och i förlängningen skapar all den typen av egoism alla typer av problem från det lilla till det stora. Vi kan inte skylla på världen att den ser ut som den är för vi är världen i dess räcka av konsekvenser av våra handlingar.
