Något som jag mer tvingats till att intressera mig mer än av lust är "jaget" och identitet. Jag växte upp i en miljö där jag var underordnad och ganska oviktig. Jag har därför under åren fått ta reda på vad som är jag, det har varit ett stort pussel att lägga. Det som varit självklart för andra har sällan varit självklart för mig. För min egen överlevnad var jag tvungen att tänka på hur andra vill ha det och radera det jag ville. Så om jag gillade saft mer än cola, om jag tyckte om äventyrsfilmer eller tecknat och så vidare var inte viktigt. Fast det egentligen är detaljer som är jätteviktiga för att skapa en identitet och en bra grund för beslut om hur livet ska se ut. För utan medvetenhet om vad man verkligen vill ha ut av livet från detaljer till översiktliga planer står vi oss slätt. Det är inte slumpen som styr våra liv utan våra beslut och vi tar de besluten utifrån vår medvetenhet om oss själva och de relationer vi är inblandade i och det gäller att vara medveten. För visst råder det kärlek och samstämmighet i våra relationer men faktiskt råder det lika ofta konkurrens på jorden. Vi slåss på
liv och död om utrymmet från den lilla masken till den stora människan och då måste man veta vad man vill för att stå stark i stormen.
I nästan alla relationer finns ett stänk av dominans och
underordning. Vi kan till exempel alla falla offer för att vilja styra andra för att
känna att vi har kontroll över livet.Vi kan också många gånger ha ärliga intentioner, vilja vara snälla och samarbetsvilliga, vara
ödmjuka och försiktiga för att inte stöta oss. När andra då går över
gränsen blir vi sårade och arga, med rätta. Ibland så sårade att vi tycker att vi är offer för andras ovilja, svek och elakheter.
Men vi kan aldrig styra andra och vi kan aldrig förvänta oss mer av andra än de kan ge. Det enda vi kan ha kontroll över är oss själva och våra egna liv. Det har gurus sagt i flera tusen år ändå är detta som en ny utmaning för oss människor så fort vi känner oss svikna. Vi ser det ofta inte som den utmaning det faktiskt är. För vi utmanas ju och testas i om det faktiskt är som vi tror med oss själva,
om bilden vi har om oss själva verkligen stämmer, om vi kan älska så villkorslöst som vi tror, om vi kan känna så stor tillit till oss själva som vi tror och så vidare. För det är jättelätt
att låta försköning och romantisering av det egna jaget råda. Har vi kontrollbehov som skadar andra? Är det så att vi hellre vill att andra ska ta kommandot så vi slipper ansvar? Är vi rädda för vår egen styrka och att den ska skrämma andra? Att ifrågasätta sig själv och sina egna faktiska intentioner är att avsäga sig offerrollen och på så vis ta kontrollen. Att ta
ansvar är med andra ord ett sätt att vistas bland kungar som regerar
sitt eget kungarike.
Jag är en ganska naiv människa. Jag kan ibland förvånas över hur pass naiv jag kan vara. Det är som om den delen av mig är lite förträngd, som jag inte vill kännas vid den. Jag vill helst vara den som inte låter mig luras men ack så mycket jag låter mig luras. Bara för att jag själv är ärlig, i alla fall till nittio procent av dygnets timmar, så tror jag att andra är det. Bara för att jag vill skapa lugn så tror jag att andra har samma planer som jag. Det är inte andra som lurar mig utan jag själv. Jag kommer ägna mycket tid framöver att acceptera min naiva sida, välkomna den in i gemenskapen bland alla andra egenskaper jag har, förlåta mig själv och känna hur trivsamt det är att acceptera. För faktiskt kommer jag inte den här gången tro att jag lärt mig något av det som hänt. Jag kommer inte förvänta mig något alls av andra och mig själv. I mitt kungarike kommer jag ta besluta att träna på att se hur förväntningar har stor påverkan på hur vi uppfattar vår situation. För med mina naiva förväntningar har jag ganska ofta byggt upp en bra grund för att bli rejält besviken. Så lätt och så svårt att förstå för mig. För det är inte bara i förnuftet vår insikter måste landa utan även i känslan. Därifrån, från tanke, till känsla, till värdering, till handling styr kungen av mitt rike och därifrån vill jag ha med mig hela mig som jag är.
Jag menar att det som ibland gör det svårt för mig och många andra att styra och ta kontrollen är faktiskt medvetenheten om oss själva, självacceptansen och självinsikten. Det kan vara roten till mycket av det missnöje vi känner med livet. För vi människor är ofta osäkra, osäkra på om det är okej att gilla oss själva som vi är och osäkra på vad vi faktiskt helst av allt vill ha ut av livet. Sanningen om det finns redan. Det är bara vi som måste lägga pusslet om oss själva för att nå sanningen och hela bilden. De unika och sanna svaret finns i hjärtat hos varje individ. Vi känner det varje gång vi kommer hem dit för då mår vi som bäst. Det är det bästa beviset på att det är självklart att vi ska acceptera oss själva hur vi än är och inget vi behöver bekräftelse på. Vi behöver heller inte oroa oss för att vi inte kommer förändras och förädlas och slippa våra knöliga sidor. Förändras gör vi hela tiden och ibland är det små förändringar och ibland dramatiska förändringar och vi behöver egentligen inte ens söka dem mer än för att öka förståelsen för hur vårt eget kungarike ska styras på bästa sätt.
