31 maj 2011

Lady of the Dunes

Ett av mina mer morbida intressen är mord, mordgåtor och mystiska försvinnanden. Jag är en av de människor som kan nörda in på Doe Network. Där hittar man bland annat ett mycket mystiskt mord på en kvinna vid en strand, Race point beach, Massachusetts 1974. Man tror att hon var runt trettio år, hon hittades i liggande ställning på ett badlakan. Det såg ut som hon legat där och solat och som om hon haft någon bredvid sig eftersom hon låg endast på halva delen av badlakanet. Jag ska inte fördjupa mig mer om hur hon hittades det är för groteskt och inte så intressant som efterforskningarna är.

Efterforskningarna visade bland annat två saker. Den första var att hon bar guldkronor i tänderna för över 5 tusen dollar, vilket var ganska mycket mer 1974 än idag och kunde ha varit ett tecken på att hon tillhört de förmögna i området. Fast för övrigt visade hon inga tecken på att vara förmögen. Hon var klädd som vem som helst och bar inga dyra smycken eller dylikt. Vilken medelamerikan lägger så mycket pengar på tänder gjorda med så kallad "New York Style", som då endast riktigt förmögna hade råd med? Hon var svår att identifiera eftersom hon var ganska tilltygad. Därför satte man ändå lite hopp till tänderna för att kunna ringa in henne och hitta någon som kunde identifiera henne.

Men då stötte man på något som var än mer förbryllande. Man gjorde en rekonstruktion av hennes ansikte och frågade runt, men ingen kände till henne. Det kunde ju kanske bero på att hon inte var från platsen men fallet blev så småningom rikskänt i media och det var fortfarande ingen som kände igen henne. I snart fyrtio år har hon varit efterlyst. Men absolut ingen känner igen henne. Hur kan detta vara möjligt?

Människor kan bli ensamma, det är jag medveten om. Men hur kan det vara möjligt att ingen lärare, skolkamrat, granne eller affärsbiträde eller någon alls känner igen henne? Inte en enda har sagt: "Ja, men det är ju hon!" Inga oroliga föräldrar har hört av sig, inga syskon, inga kusiner. Ingen gammal älskare eller pojkvän har sagt: "Ja, men henne känner jag." Ingen. Hur kan någon leva helt utan att gjort ett enda litet avtryck, intryck hos någon. Det skrämmer mig.

Den här kvinnan finns det otal teorier om såklart. En del har haft teorier om att vittnen är tystade, de som känner henne är tystade för att hon visste för mycket om något. Kan vara sant men så mycket känner jag mänskligheten att jag inte tror på att alla kan hålla tyst såhär länge. Få kan den konsten. Allt från statshemligheter till mellanstadieskvaller läcker för att någon skvallrar och bär man på en hemlighet utvecklar de flesta ett behov att säga som det är. Lady of the dunes är kvinna, kvinnor har väninnor. Väninnor brister såklart i lojalitet men även ensamma kvinnor brukar ha någon väninna som vet något, någon förtrogen som tillslut inte kan hålla tyst.

Teorier tycker jag är ganska kul att hålla på med ett tag men när det blir såhär mystiskt som det här fallet då blir teorier bleka. Inget är intressant förrän man vet. När fallet var färskt hoppades polisen på att ett vittne skulle dykt upp men ingen hade sett något. Själva mordplatsen låg lite avlägset från själva strandaktiviteten, men det fanns ändå folk överallt på stranden både natt och dag under juli månad då det här hände. Men ingen såg något. Inte förrän en trettonårig flicka var ute och gick med hunden fann man Lady of the Dunes. Då hade hon legat död i två veckor. Rekonstruktioner av ansikten blir ju såklart aldrig blir identiska. Fast det har ju hänt förr att människor känt igen någon med hjälp av en rekonstruktion. Men ingen känner igen Lady of the Dunes och ingen har sett något. Man kunde heller inte ta fingeravtryck och identifiera henne den vägen eftersom mördaren avlägsnat händerna, vilket kan peka på att någon har lyckats tysta alla som vet något i fyrtio års tid, men det är i så fall första gången i världshistorien. Nu har polisen i Massachusetts satt förhoppningar till ny teknik för att lösa fallet. Kanske någon känner igen henne då? Undrar vem det ska bli i så fall? Det skulle hur som helst kännas lättare ifall man löste det, ifall jag slapp tanken att någon enda människa kan bli så övergiven som Lady of the Dunes.