Livsbesluten

Jag har funderat en tid över det här med att förverkliga sig och drömmarna. Ni märker att jag återkommer till det och det är för att jag försöker reda ut för mig själv hur det hänger ihop. Vad som är garantier för att lyckas. För jag tror nämligen att det finns sådana. Jag tror att världen är uppbyggd på lagen om orsak och verkan. Det finns ingen slump. Det är därför som vissa smarta matematiker kan göra förutsägelser utan att för den skull ta till spådomen. De kan matematiskt räkna ut vad som är det mest troliga slutresultatet även på sådant som verkar helt slumpmässigt. Exempelvis så tävlar man i sten, sax, påse. Trots att det egentligen inte verkar ha med skicklighet alls att göra så har man mästerskap i den sporten och några som ständigt vinner. Egentligen finns det en matematisk ordning bakom all slump och ofta en ganska enkel matematik.

Det är väl så det ofta är, det vill säga att det som verkar komplicerat ofta inte är det. Det finns enkla regler för att lyckas men det är svårt att veta och ta reda på vilka de är. Står du inför ett livsavgörande beslut kan så mycket annat än intellektuell insikt hindra oss. Vi kan förstå intellektuellt att något är dåligt eller bra för oss men känslorna kan ta överhanden och vi tar beslut mer baserat på känsla än förstånd. Exempelvis kan det vara så att vi vet att det är bra för oss att byta jobb men rädslan för det hindrar oss. bland är det precis tvärtom. Det vill säga att magkänslan signalerar fara men vi lyssnar inte på den och hamnar i trubbel. Jag vaknade en morgon för många år sedan och kände att jag skulle vara hemma. Det snöade ute och det ville inte sluta. Jag slog bort tanken på att det kunde hända något och pliktkänslan tog överhanden. Någon timme senare sladdade jag och körde in i ett räcke. Jag hade besparat mig mycket tid och bekymmer om jag lyssnat på magkänslan.

Allt är byggt på orsak och verkan och vi kan aldrig komma undan med att någon annan än vi själva tar besluten och har besluten över våra liv. Även om man är arbetslös och inte vill vara det, och kanske till och med tycker att man inte har någon som helst kontroll över sitt liv så har man det i slutänden. Då handlar det om att kanske acceptera att man faktiskt inte kan göra något. Att göra något åt det har varit min kontroll i livet. Jag har alltid känt mig bättre till mods när jag gjort något åt situationen och ibland är det bra att ta initiativ. Men ibland har jag fått lära mig hårda läxor om att det inte går att göra något alls.

Vi människor är också vanemänniskor vilket gör det knivigt för oss att ta rätt beslut i livet. Det är svårt att vara objektiv när man är slagen till att leva i ett subjektivt perspektiv. Det händer att vi människor låser oss i ett sätt att lösa problem till exempel. Vi har samma strategi gång på gång utan att lyckas och vi måste göra om samma misstag eller gå på samma mina väldigt många gånger innan vi inser att det är nödvändigt att ändra strategi.

Ibland tar vi också beslut utifrån panik och då blir det verkligen inte bra. Det kan ge väldigt långtgående konsekvenser. Ovisshet är vårt värsta fiende och bättre ha det tryggt och dåligt, än fritt och dåligt. Om vi exempelvis hotar att bli arbetslösa så är det inte otroligt att vi tar vilket jobb som helst bara för att slippa leva i rädsla för att inte ha pengar till uppehället. Ibland händer mer drastiska saker som att man rånar en bank i förtvivlan.

Att inte ta beslut är också att ta beslut. "Lyxfällan" ger många exempel på hur vi människor sticker huvudet i sanden när problemen hopar sig och slutar låtsas om dem. Vi mår så dåligt av blotta tanken på att ta itu med dem så vi inbillar oss att de försvinner bara vi inte tänker på dem. Så gör vi även om vi är begåvade med sunt förnuft. Det kan, som panikbeslut, ge långvariga konsekvenser.

Ja, nu har jag räknat upp en massa som handlar om hur man inte ska ta livsbeslut. Det jag inte har svarat på är hur man ska göra. Jag tror vi har ett helt liv på oss att träna bara detta att leva i ovisshet exempelvis. Det kan ta ett helt liv att bara komma på hur vi ska använda magkänsla, ändra strategi och följa med livet mer än motarbeta det. För det som händer det händer ju. Det behöver vi ju inte vara oroliga för. Vi kan stoppa livets händelser lika lite som vi kan stoppa ett åskväder. Du kan göra det lilla du kan; hålla dig någorlunda frisk, sköta hygienen, äta bra, vara snäll och ödmjuk. Men mer kan du inte göra. Det jag menar är att vi inte kan styra våra liv i så stor utsträckning egentligen. Vi kan ha en plan men det blir sällan som vi planerat.

Det vi faktiskt kan göra är att ta beslut utifrån våra inre önskningar. Försöka att inte ta beslut i panik eller köra huvudet i sanden. Vi kan lyssna på vår magkänsla och samtidigt inte låta rädslor eller behov styra våra liv. Vi kan också välja att vara här och nu, det vill säga inte låta gammalt ha för stort utrymme i nuet och inte heller låta framtiden oroa oss. Det är faktiskt val vi alltid kan göra. Dessa sistnämnda val utgöra alltid större möjligheter till att lyckas och uppfylla drömmar eftersom de besluten inte ger konsekvenser som kanske inte är så roliga att leva med. Konsekvenser som kanske hindrar oss att uppfylla våra drömmar. Så är det ju så att i ju bättre sinnesstämning vi är så ökar vi möjligheterna att breda väg för ett bättre liv. Vet vi då också vad vi i själ och hjärta vill och är bra för oss så blir vägen bredare och enklare att gå.

Det är lättare att säga än att göra, men jag sa också att det kanske tar ett helt liv att försöka förstå hur vi ska göra, samt också ta reda på vad vi vill. Det är inte lätt. Det är heller inte lätt för vi vet också att i mångas liv sker otal tragedier och en del liv verkar föra med sig mer tragedier än andras, sådant vi faktiskt inte råder över. Då är utmaningen än större för då kanske vi också har svårt att hitta meningen i livet. Ändå tror jag att det är just utmaningarna som sparkar igång oss och verkligen ifrågasätter livet, ger det en ärlig chans att visa vad livet kan ge. Jag talar inte bara utifrån teori. Jag talar också utifrån erfarenheter. Jag har också haft min beskärda del av tragedier.