12 juli 2011

Outforskade marker

Det finns hur mycket artiklar, böcker och information om fysisk misshandel som helst. Man behöver inte leta länge innan man kan hitta något. Ett blåmärke syns, det märks ifall man brutit ett ben och finns blodutgjutelse så ökar fasan än mer när man tittar på en bild av ett misshandlat barn.

Man hittar inte lika mycket information om psykisk misshandel, det kan vara svårare att förstå, leva sig in och inte minst begripa omfattningen av än konsekvenser av hårda slag och det kan också vara svårt att förstå sig på människor som blivit psykiskt misshandlade för konsekvenserna av det är så mycket mer komplicerade.

Nu menar inte jag att man inte får psykiska men av fysisk misshandel. Det klart man kan. Jag har sett både ock och kan en del om alla processer, alla konsekvenser och så vidare men det jag menar är att psykisk misshandel är så osynlig att den är svår att genomskåda och hitta. Och förståelsen från omvärlden kan också vara tämligen svår att få. Det går också att dölja psykisk misshandel mycket lättare eftersom sällan några blåmärken eller utgjutelser uppstår. Det går att få med sig barnen med i misshandeln, det drar med syskon och övrig familj som ställer upp på det på olika sätt. Som barn kan man inte förstå ironi men den känsla sarkasm och ironi orsakar, den känns och sitter kvar.

Barn kan bli drillade, hjärntvättade och helt utan försvarsmekanismer mot sedemera andra människors mentala påhopp. Ja, allt detta utan att barnet själv begriper ett dugg, det kan ta år och åter år att komma tillrätta med saker som inte är så lätta att ta fram och visa upp som ett brutet revben. Vem som bär skulden när det gäller fysisk misshandel är solklar men inte alls klar när det gäller psykisk misshandel. Ja det finns många aspekter som gör psykisk misshandel till ett svårare kapitel än fysisk misshandel.

Det verkar heller inte intressera så många. Det är ytterst lite information som finns om psykisk misshandel och den information man får är ganska marginell. Det dyker upp exempel som exempelvis hån, ironi och sådant som jag nämnt förut och man tar upp en del problematik kring föräldras maktspel och så vidare. Det förvånar mig att det finns så lite i ämnet. Jag har letat förgäves efter information om andra saker som exempelvis hur man förhindrar barnets personliga utveckling, dvs att hindra barnet att utveckla ett eget jag när man som förälder behöver barnet mer än barnet föräldern. Det beskrivs mycket av den här föräldratypen som man kallar för narcissitisk men jag har bara hittat en ynka bok om hur själva barnen formas i den typen av miljöer. Det är inte inget litet outforskat område jag stött på. Något jag faktiskt aldrig tänkt på.