Ibland orkar jag inte med nyheterna och allt elände, det är skrämselpropaganda tills kräkreflexerna retas. Såhär farligt är det att äta, sova, ha sex, gå till jobbet och så vidare. Vem orkar? Vi blir allt mer begränsade, rädda och helt lamslagna tillslut. Man blir knäpp av att hålla kollen på precis allt, jag blir det i alla fall. Jag har nog med att känna att energin räcker till vanliga saker.
Det är bra med media och det ska finnas en tredje statsmakt i form av tidningar, radio, tv osv. Det är bra om journalister håller kollen, men bara man tog det ansvaret också och inte blev så sugna på pengar. Man säljer sin gamla mamma för att få sälja lösnummer, bara det är något som skrämmer någon tillräckligt så. Är det inte nåt virus som tar ihjäl folk så är det räntechocker man skrämmer upp folk med. Folk är helt sönderstressade av allt skräp. Ibland funderar jag på hur det skulle sett ut ifall man informerat en sextonhundratalsmänniska på samma sätt. För var det inte kriget man oroade sig för då så var det pesten, koleran eller en vanlig lunginflammation man kunde dö av. Ifall jag hade en tidsmaskin skulle jag kunna bevisa att man änså inte oroade sig hälften så mycket då som nu.
Vi har blivit för skyddade mot all sköns farligheter. Vi tar försäkringar för allt, vi har solksyddsmedel och airbag och det är väl bra. Men det gör oss fasen inte lugnare, tvärtom. Desto mer skydd vi får från allt så blir vi allt räddare och köper Aftonbladet direkt ifall det står att Sjunde inseglet är på väg.
Faktum är ju att döden är på väg hela tiden. Vi spelar schack med döden från den dagen vi föds. Slutet är alltid nära hela tiden. Mig gör det inget ifall jag dör i morron säger jag. Och jag är varken deprimerad eller desillusionerad. Jag vet bara att jag kan dö i en bilolycka eller av en plötslig sjukdom när som helst. Det är bara det att jag inte tror på döden. Det finns ingen död. Alla former av rädslor kokar ner till dödsångesten och skulle fler veta att det inte finns någon död så skulle Aftonbladet inte sälja ett enda lösnummer på sin propaganda. Då skulle de ta sitt ansvar och vara de undersökande journalister de bör vara och inga skvallergubbar.
