"Är det verkligen fred vi vill ha" sjöng Imperiet 1984 men orden är lika aktuella idag. Jag tänker på många saker, bland annat Egypten och Syrien. I Egypten uppstod en revolt mot diktaturen som framförallt ungdomarna ledde. Det var till en början en revolt mot förtryck men har utvecklats till en kamp om makten i demokratins namn. Frågan är om vi någonsin skådat något så knäppt som en antidemokratisk kontrarevolt i demokratins namn. Militärkuppens ledare säger ju att man vill avsätta en demokratiskt vald ledare, göra paus i demokratin för att återinföra den när man fått den ledare på plats som man vill ha.
Att inte omvärlden stöttar en sådan antidemokratisk utveckling är tragiskt tycket jag. Men omvärlden är detsamma som USA och vi vet ju vad de tycker om muslimer. Vi kan även se fatala bristen på support från omvärlden även i Syrien då man går i taket då man använder giftgas men inte när man skjuter folk, och dessutom sitt eget folk. För mig är det lika viktigt att FN ingriper när man skjuter barn som när man förgiftar dem. Det är vårt ansvar att säga vår mening och tydligt ta ställning i alla lägen mot förtrycket. Jag är inte alls säker på att jag vill ha fred i världen. Jag vill inte ha tystnaden efter freden då "folk och länder styckas upp i samförståndets namn", då man avsatt en demokratiskt vald ledare. Jag vill ha ett laddat uppror.
Att tiden går framåt sägs bevisat i att saker ruttnar eller rostar om de ligger för länge, men ibland undrar jag. Det är mer som att tiden går i cirklar. Vi kommer tillbaka till samma ruta och mångt och mycket är repriser. Därför går det att spela vissa låtar om och om och om igen och det är lika aktuella. Det är mycket som har blivit bättre men också sämre. Det är sämre ställt med solidariteten idag. Det kommer förmodligen bli en vänsterförlust i Norge och i Sverige har Sverigedemokraterna ökat till 10%. "Jag måste ha gjort något bra också" var Jimmie Åkessons kommentar till det. Jag tror inte han har gjort så mycket gott, solidariskt, värmande eller kärleksfullt på väldigt länge Åkesson. Däremot tror jag att han rider på en allmäntillbakagång av begreppet solidaritet. Det begreppet har legat alltför länge i träda så det har ruttnat och håller på att dö ut. Vi vet inte längre vad det ordet betyder för oss. Jag märkte det själv. Jag kom bara på sammanhållning, lojalitet och kamratskap, och det fick mig mer att associera till ett fotbollslag i peppning, mer än en världsförändrande sammanhållning i sextiotalsanda. Det är ju tragiskt att jag faktiskt inte kom på orden gemensamt ansvar, som står i uppslagsverken och som det faktiskt mest handlar om. Vi har ett gemensamt ansvar för varandra i världen. USA vill inte ta det så länge de inte har några pengar eller oljor att vinna på dealen. Jimmie Åkesson vill inte ta det för att han är en feg ynkrygg. Men oavsett om vi vill eller inte vill ta det så finns det. Det finns där och ligger och väntar på oss tills vi förstår att det inte beror på invandring, lönebidrag eller soc om vi ska få en bättre värld utan det beror på oss, på oss själva och vad vi tar för ansvar för vår nästa. Kan vi leva med att barn skjuts ihjäl eller unga människor tas ifrån revoltens vinster medels en pistol mot tinningen? Nej, det kan vi förhoppningsvis inte. Ja, om vi då inte är som Jimmie Åkesson fega och supportar odrägligt snikna ego.
Vi som tror på värme, kärlek och en värld där vi alla får vårt rätta värde vi kan inte sova. För vi vet att en sådan värld producerar betydligt bättre resultat än en sniken värld. Om inte vi protesterar nu när nazisterna har fått in en fot i Sveriges riksdag och högervågen sveper över Norge, ingen supportar dödade barn i Syrien eller unga människors demokratiska rätt i Egypten, och ställer till ofred, då vinner "de som äger makt och guld och kommer tjäna ännu mer." på bekostnad av de som inte kan försvara sig. Det är de svaga som måste ta emot den starkes fred, inte vi, men det kanske blir vår tur nästa gång.
