Mobbare fungerar likartat. Människor som lätt känner sig hotade eller retar sig lätt på andras sätt att vara har i flertalet fall låg självkänsla. Sådant vet vi. Vi vet också att mobbare också alltid har de som följer och stödjer dem, antingen med att tyst se på eller visa sitt stöd på andra sätt. Det vet vi också. Jag tror ingen psykologi-kunskap har trängt igenom så som mobbar-strategier och hur vi ska praktisera alla sätt att motarbeta den. Vi har verkligen lyckats informera gemene man om mobbning, kanske till och med mer än om EU, miljöförstöring eller jämställdhet. Det är ingenting man kan säga om mobbning som inte någon redan vet eller redan har tänkt på, men också upplevt.
Det pågår ändå hela tiden, trots att vi är medvetna. Länge har man sagt att mobbning skulle försvinna bara vi medvetandegör mekanismerna bakom den. Det ska öka förståelsen och empatin, sägs det. Det är som om vi tror att det bara är okunniga människor som mobbar, det är det såklart också, men inte bara.Vi vet och vi fortsätter ändå att informera. Fast insikt och empati kan ligga på ett plan men handlingen på ett annat. Att känna sig personligt hotad för att man inte kan vinna makt över någon annan eller riskerar att förlora sin roll i sammanhanget är så obehaglig känsla när självkänslan tryter att man gör vad som helst i stunden för att återupprätta sin position. Inte tänker man då på att man är en mobbare. Vederbörande kan vara naturligt meddelsam och anständig så länge man är ensam med honom eller henne, och då är alla sociala kunskaper och kompetenser på plats. Fast kommer också följaren in i bilden kan allt förändras, om och ifall att hot uppstår. När man inte kan hantera situationen eller aldrig varit med om den så kan mobbaren sälja sig lätt och bli allt det den annars säger att den inte är. Bakom datorn eller mellan fyra väggar är också allt tillåtet och då skäms man heller inte efteråt.Hur mycket man än kan om härskarteknikerna är det plötsligt bara teoretisk kunskap för att man inte kan praktisera dem förrän självkänslan har återställts igen.
Det är därför, tror jag, vi aldrig kan informera bort mobbning. Vuxna, barn och ungdomar med låg självkänsla, mobbar-egenskaper och starka rädslor kommer hantera en hotfull situation med fula medel hur kunnig hon eller han än är. Det här har med mognad att göra. Människor som aldrig växer upp och aldrig riktigt vill ta vuxenansvaret kommer alltid ta till lätta medel i trängda hörn, och det är faktiskt inte bara vi i omgivningen som ska lära oss hantera deras låga beteende. Snart är det dags att kräva något mer än bara anständighet av mobbare.
Att skylla på andra, inte respektera andras åsikt när man frågat efter den eller acceptera sina egna tillkortakommanden är en tonårings naturliga tillstånd, och vissa fastnar där hur mycket kunskap de än införlivat, men dock aldrig gjort till sin egen. Jag tror inte vi kommer så långt i mänsklighetens utveckling om vi inte börjar praktisera kunskapen vi lär in, alltså på riktigt. Ingen kunskap är riktig kunskap förrän du äger den och har införlivat i dig och gjort den till din egen, och det är ju faktiskt just i stunden han eller hon känner sig hotad som möjlighet till förändring uppstår. Vissa tror sig kunna säga vad som helst, kasta förtroenden omkring sig bara för att de satt sig själva på en piedestal i ett sammanhang där de alltid haft kontrollen, och alltid omgett sig med människor som varit "snälla", inte velat bråka utan anpassat sig. I ögonblicket något händer som gör att hela den självbilden briserar eller fallerar uppstår först då möjligheten till förändring. Det är bara då han eller hon kan se sig själv som hon faktiskt är och inte som hon inbillar sig att hon är.
Det är då den typen måste veta HUR de ska använda kunskaperna. Om vi informerade lika mycket om att praktisera kunskaperna, skickade folk på träningsläger till och med kanske en reell förändring omkring hur vi är mot varandra skulle uppstå. Vi kan ju bevisligen informera om en sådan sak som mobbning så att den sitter i samhällskroppens ryggmärg. Då kanske skulle vi också kunna träna in reflexer
Men samtidigt är det nog så också att vi kanske måste tala om HUR vi praktiserar det vi lär, varje dag och utan undantag för det är inte självklart. Jag tycker inte det i alla fall. Kanske det skulle gå in i varje människas medvetande, trots allt, precis som den kunskap om mobbning trängt in i samhälllskroppen. Kanske det skulle få liv i kunskapen att se ner på andra, håna, projicera faktiskt är strategier i stunden och kanske de som ägnar sig åt det skulle tänka på det lite, just då i stunden, att de bara försöker rädda sig själva, inte bidra med något gott och att vi andra inte är så imponerade. Kanske det skulle hjälpa lite.
Det pågår ändå hela tiden, trots att vi är medvetna. Länge har man sagt att mobbning skulle försvinna bara vi medvetandegör mekanismerna bakom den. Det ska öka förståelsen och empatin, sägs det. Det är som om vi tror att det bara är okunniga människor som mobbar, det är det såklart också, men inte bara.Vi vet och vi fortsätter ändå att informera. Fast insikt och empati kan ligga på ett plan men handlingen på ett annat. Att känna sig personligt hotad för att man inte kan vinna makt över någon annan eller riskerar att förlora sin roll i sammanhanget är så obehaglig känsla när självkänslan tryter att man gör vad som helst i stunden för att återupprätta sin position. Inte tänker man då på att man är en mobbare. Vederbörande kan vara naturligt meddelsam och anständig så länge man är ensam med honom eller henne, och då är alla sociala kunskaper och kompetenser på plats. Fast kommer också följaren in i bilden kan allt förändras, om och ifall att hot uppstår. När man inte kan hantera situationen eller aldrig varit med om den så kan mobbaren sälja sig lätt och bli allt det den annars säger att den inte är. Bakom datorn eller mellan fyra väggar är också allt tillåtet och då skäms man heller inte efteråt.Hur mycket man än kan om härskarteknikerna är det plötsligt bara teoretisk kunskap för att man inte kan praktisera dem förrän självkänslan har återställts igen.
Det är därför, tror jag, vi aldrig kan informera bort mobbning. Vuxna, barn och ungdomar med låg självkänsla, mobbar-egenskaper och starka rädslor kommer hantera en hotfull situation med fula medel hur kunnig hon eller han än är. Det här har med mognad att göra. Människor som aldrig växer upp och aldrig riktigt vill ta vuxenansvaret kommer alltid ta till lätta medel i trängda hörn, och det är faktiskt inte bara vi i omgivningen som ska lära oss hantera deras låga beteende. Snart är det dags att kräva något mer än bara anständighet av mobbare.
Att skylla på andra, inte respektera andras åsikt när man frågat efter den eller acceptera sina egna tillkortakommanden är en tonårings naturliga tillstånd, och vissa fastnar där hur mycket kunskap de än införlivat, men dock aldrig gjort till sin egen. Jag tror inte vi kommer så långt i mänsklighetens utveckling om vi inte börjar praktisera kunskapen vi lär in, alltså på riktigt. Ingen kunskap är riktig kunskap förrän du äger den och har införlivat i dig och gjort den till din egen, och det är ju faktiskt just i stunden han eller hon känner sig hotad som möjlighet till förändring uppstår. Vissa tror sig kunna säga vad som helst, kasta förtroenden omkring sig bara för att de satt sig själva på en piedestal i ett sammanhang där de alltid haft kontrollen, och alltid omgett sig med människor som varit "snälla", inte velat bråka utan anpassat sig. I ögonblicket något händer som gör att hela den självbilden briserar eller fallerar uppstår först då möjligheten till förändring. Det är bara då han eller hon kan se sig själv som hon faktiskt är och inte som hon inbillar sig att hon är.
Det är då den typen måste veta HUR de ska använda kunskaperna. Om vi informerade lika mycket om att praktisera kunskaperna, skickade folk på träningsläger till och med kanske en reell förändring omkring hur vi är mot varandra skulle uppstå. Vi kan ju bevisligen informera om en sådan sak som mobbning så att den sitter i samhällskroppens ryggmärg. Då kanske skulle vi också kunna träna in reflexer
Men samtidigt är det nog så också att vi kanske måste tala om HUR vi praktiserar det vi lär, varje dag och utan undantag för det är inte självklart. Jag tycker inte det i alla fall. Kanske det skulle gå in i varje människas medvetande, trots allt, precis som den kunskap om mobbning trängt in i samhälllskroppen. Kanske det skulle få liv i kunskapen att se ner på andra, håna, projicera faktiskt är strategier i stunden och kanske de som ägnar sig åt det skulle tänka på det lite, just då i stunden, att de bara försöker rädda sig själva, inte bidra med något gott och att vi andra inte är så imponerade. Kanske det skulle hjälpa lite.
