Igår handlade Uppdrag granskning om näthat mot kvinnor, helst mot kvinnor som har en åsikt. Äntligen, tänkte jag, äntligen uppmärksammas detta. Jag har väntat på att någon mer än Aftonbladets Åsa Linderborg, som själv har utsatts, ska ta upp ämnet. Jag har väntat på att någon annan reaktion rekommenderas än att man ska ignorera idioter. Jag har väntat på att någon man ska ta upp ämnet eftersom vi kvinnor bara gnäller, har svårt att sätta oss i respekt eller bara i största allmänhet får skylla oss själv när vi utsätts. På gott och ont är Janne Josefsson en Joker i leken. Han dyker upp varje vecka och man vet inte vad han har hittat på. Han lyckas i alla fall alltid överraska mig. Antingen förfasas jag eller känner jag lättnad. Lättnad över att jag inte behöver känna mig ensam men mest lättad över att vi inte behöver tramsa om hur trovärdigt det som sägs är, då när en manlig röst uttrycker fakta eller åsikt.
Även statsminister Reinfeldt överraskade mig. Han sa det jag sagt länge. Detta att man tror att man inte behöver följa några regler bara för att man skriver på internet. I höstas fick jag höra att det till och med var fegt att ha en blogg, där jag kan uttrycka min åsikt. Det var fegare än att hota och kränka mig i kommentarerna anonymt. Fan, han läser Bibeln på sitt vis, för sin egen vinning såklart, och då är det skönt när rätt blir rätt och när två män som Reinfeld och Josefsson sätter ner foten och säger att kvinnor måste få ha en åsikt utan att bli förnedrad. För även om feministdebatten varat i tre hundra år så är vi alla fortfarande mer benägna till att lyssna på män mer än på kvinnor.
I början av programmet "Uppdrag granskning" sa man att det här näthatet är en jargong på internet och att det är ju i sig komplett vansinne. Vi har fått ett spelutrymme där vi kan vara precis exakt de vi i grund och botten är. Då vi inte spelar ett socialt spel utan säger precis exakt det vi tänker utan att behöva förklara oss. Det har gjort att vi likställt kränkningar med rätten att uttrycka en åsikt och i det ligger en fara, anser jag och ansett länge. Det är inte mindre fara för demokratin och yttrandefriheten bara för att det här drabbar mest kvinnor men tongångarna har som vanligt länge varit att kvinnor får skylla sig själva om de är uppkäftiga eller har urringad tröja, då har man rätt att våldta och kränka oss. Maria Sveland på DN blir hotad precis som många andra, hon får ett långt och utförligt dödshot och jag kan bara föreställa mig hur det känns. Jag själv har bara blivit informerad om hur ALLA tycker jag är en misslyckad idiot ungefär hundratusen gånger, och det kan kanske man skratta åt om man jämför med Svelands hot från "Breiviks fanclub", men det som har hänt mig hjälper mig att förstå Sveland. För jag behöver bli påmind hela tiden. Anna Hedemo på SVT säger i programmet att hon har vant sig, att vi vänjer oss vid orden, tonen och hoten och att vi gör det är det värsta av allt i den här historien om hat mot kvinnor som har en åsikt. Därför påminner jag mig själv ibland om vad som verkligen har hänt så man inte hamnar i förnekelsen konstgjorda värld. För där kan mycket bli mycket underligt, med stor risk för att man själv mår allt sämre och tillslut tror att man får skylla sig själv.
Rådet man får är att hålla tyst och ignorera. Det är väldigt inne att hantera angrepp med att ignorera och jag tror inte alltid på det. Det ger respekt att hålla sig kallsinnig till angrepp sägs det och såklart kan det var sant ibland, men inte alltid. Det är inte en så stor sanning som vi vill ha det till. Att ignorera är den lättaste vägen att gå i stunden men i längden är det för det mesta den sämsta. Man ska välja sina strider, ja. Men lika viktigt är det att stå upp för sig själv och att inte låta psykiska övergrepp gå förbi obemärkt. Om vi ignorerar så kanske motståndaren inte vunnit så mycket på det som han först trott, men vi har förlorat mer. Vi kan inte räkna med att omgivningen ger något stöd nämligen. Ja, menar när en ung tjej på 21 år vågar säga sin åsikt om HM:s klädutbud på HMs Facebooksida, med följden att hon blir dödshotad och hotad att bli våldtagen, väljer HM att fega ur. HM är ett mulitinationellt företag med enorma ekonomiska muskler och resurser och de väljer att hantera det hela med att ta bort några kommentarer och sedan låta resten ligga kvar i flera veckor. Det blir heller inga reaktioner från allmänheten heller, inte som märks i alla fall. Reaktionerna var tydligare när vi i julas inte fick se "negerdockor". När allmänheten har sådana arroganta, ignoranta och infantila drag så kan vi inte räkna med support. Vi måste stå upp för oss själva och hålla fast vid de vi är för ingen annan kommer att göra det.
Först blir man rädd, sedan blir man arg säger journalisten Jenny Alvesjö. Hon fick höra hur otroligt ful och äcklig hon var, hur hon bara kunde dö. "Det är ett psykiskt övergrepp och man måste ha rätten att ta tillbaka kontrollen och hantera det.". Vi måste prata om det och inte vara tysta med andra ord, menar hon. För det är ju tyst de vill att man ska vara och ibland när jag känner mig svag så undviker jag att blogga, när jag inte har tid och är stressad undviker jag också att blogga. Ibland gör jag det som Sanna Lundell säger att hon gör: "Jag undviker ämnen som jag vet kommer uppröra människor.". Dessa ämnen är invandringspolitik och feminism. Då exploderar nämligen näthatet som på kommando. Det säger mig att det är lättkränkta, vita män som står för det största näthatet, men jag har blivit hatad av kvinnor också. De som tycker att jag tror att jag är någon utan att de känner mig, som tror att jag är intelligent eller som frågar: "Varför har du en blogg det är ju ändå ingen som läser den?". Som om jag skulle ha en blogg enkom för att andra ska läsa, som att man inte kan göra något alls utan syfte att bli bekräftad. Kvinnors hat skiljer sig från mäns, det är som att trycka på en knapp och man är äcklig hora för att man skriver om Berlusconi. Vad har min sexuella aktivitet med min åsikt om Berlusconi att göra? Varför tror kvinnor att bekräftelse är livets mening? Jag bara undrar.
Hotad eller bara hatad det kvittar, känslig eller okänslig mot angrepp det kvittar också vi kan inte tycka det är okej. Polisen måste bli medveten om att det är ett brott att hota, även hota kvinnor är ett brott. Ja, jag låter lite raljerande men det är 2013 och vi har haft en aktiv jämställdshetsdebatt sedan sjuttonhundratalet. Något borde ha gått in på trehundra år. Något borde ha gått in om att kvinnor också är människor och förtjänar och har rätt till en åsikt. Det borde vara självklart nu, men det är långt ifrån.
Även statsminister Reinfeldt överraskade mig. Han sa det jag sagt länge. Detta att man tror att man inte behöver följa några regler bara för att man skriver på internet. I höstas fick jag höra att det till och med var fegt att ha en blogg, där jag kan uttrycka min åsikt. Det var fegare än att hota och kränka mig i kommentarerna anonymt. Fan, han läser Bibeln på sitt vis, för sin egen vinning såklart, och då är det skönt när rätt blir rätt och när två män som Reinfeld och Josefsson sätter ner foten och säger att kvinnor måste få ha en åsikt utan att bli förnedrad. För även om feministdebatten varat i tre hundra år så är vi alla fortfarande mer benägna till att lyssna på män mer än på kvinnor.
I början av programmet "Uppdrag granskning" sa man att det här näthatet är en jargong på internet och att det är ju i sig komplett vansinne. Vi har fått ett spelutrymme där vi kan vara precis exakt de vi i grund och botten är. Då vi inte spelar ett socialt spel utan säger precis exakt det vi tänker utan att behöva förklara oss. Det har gjort att vi likställt kränkningar med rätten att uttrycka en åsikt och i det ligger en fara, anser jag och ansett länge. Det är inte mindre fara för demokratin och yttrandefriheten bara för att det här drabbar mest kvinnor men tongångarna har som vanligt länge varit att kvinnor får skylla sig själva om de är uppkäftiga eller har urringad tröja, då har man rätt att våldta och kränka oss. Maria Sveland på DN blir hotad precis som många andra, hon får ett långt och utförligt dödshot och jag kan bara föreställa mig hur det känns. Jag själv har bara blivit informerad om hur ALLA tycker jag är en misslyckad idiot ungefär hundratusen gånger, och det kan kanske man skratta åt om man jämför med Svelands hot från "Breiviks fanclub", men det som har hänt mig hjälper mig att förstå Sveland. För jag behöver bli påmind hela tiden. Anna Hedemo på SVT säger i programmet att hon har vant sig, att vi vänjer oss vid orden, tonen och hoten och att vi gör det är det värsta av allt i den här historien om hat mot kvinnor som har en åsikt. Därför påminner jag mig själv ibland om vad som verkligen har hänt så man inte hamnar i förnekelsen konstgjorda värld. För där kan mycket bli mycket underligt, med stor risk för att man själv mår allt sämre och tillslut tror att man får skylla sig själv.
Rådet man får är att hålla tyst och ignorera. Det är väldigt inne att hantera angrepp med att ignorera och jag tror inte alltid på det. Det ger respekt att hålla sig kallsinnig till angrepp sägs det och såklart kan det var sant ibland, men inte alltid. Det är inte en så stor sanning som vi vill ha det till. Att ignorera är den lättaste vägen att gå i stunden men i längden är det för det mesta den sämsta. Man ska välja sina strider, ja. Men lika viktigt är det att stå upp för sig själv och att inte låta psykiska övergrepp gå förbi obemärkt. Om vi ignorerar så kanske motståndaren inte vunnit så mycket på det som han först trott, men vi har förlorat mer. Vi kan inte räkna med att omgivningen ger något stöd nämligen. Ja, menar när en ung tjej på 21 år vågar säga sin åsikt om HM:s klädutbud på HMs Facebooksida, med följden att hon blir dödshotad och hotad att bli våldtagen, väljer HM att fega ur. HM är ett mulitinationellt företag med enorma ekonomiska muskler och resurser och de väljer att hantera det hela med att ta bort några kommentarer och sedan låta resten ligga kvar i flera veckor. Det blir heller inga reaktioner från allmänheten heller, inte som märks i alla fall. Reaktionerna var tydligare när vi i julas inte fick se "negerdockor". När allmänheten har sådana arroganta, ignoranta och infantila drag så kan vi inte räkna med support. Vi måste stå upp för oss själva och hålla fast vid de vi är för ingen annan kommer att göra det.
Först blir man rädd, sedan blir man arg säger journalisten Jenny Alvesjö. Hon fick höra hur otroligt ful och äcklig hon var, hur hon bara kunde dö. "Det är ett psykiskt övergrepp och man måste ha rätten att ta tillbaka kontrollen och hantera det.". Vi måste prata om det och inte vara tysta med andra ord, menar hon. För det är ju tyst de vill att man ska vara och ibland när jag känner mig svag så undviker jag att blogga, när jag inte har tid och är stressad undviker jag också att blogga. Ibland gör jag det som Sanna Lundell säger att hon gör: "Jag undviker ämnen som jag vet kommer uppröra människor.". Dessa ämnen är invandringspolitik och feminism. Då exploderar nämligen näthatet som på kommando. Det säger mig att det är lättkränkta, vita män som står för det största näthatet, men jag har blivit hatad av kvinnor också. De som tycker att jag tror att jag är någon utan att de känner mig, som tror att jag är intelligent eller som frågar: "Varför har du en blogg det är ju ändå ingen som läser den?". Som om jag skulle ha en blogg enkom för att andra ska läsa, som att man inte kan göra något alls utan syfte att bli bekräftad. Kvinnors hat skiljer sig från mäns, det är som att trycka på en knapp och man är äcklig hora för att man skriver om Berlusconi. Vad har min sexuella aktivitet med min åsikt om Berlusconi att göra? Varför tror kvinnor att bekräftelse är livets mening? Jag bara undrar.
Hotad eller bara hatad det kvittar, känslig eller okänslig mot angrepp det kvittar också vi kan inte tycka det är okej. Polisen måste bli medveten om att det är ett brott att hota, även hota kvinnor är ett brott. Ja, jag låter lite raljerande men det är 2013 och vi har haft en aktiv jämställdshetsdebatt sedan sjuttonhundratalet. Något borde ha gått in på trehundra år. Något borde ha gått in om att kvinnor också är människor och förtjänar och har rätt till en åsikt. Det borde vara självklart nu, men det är långt ifrån.
