Det finns nog inget så svårt som positivt tänkande och då menar jag inte
att gaska upp sig, att försöka se det bra i det som händer, att tro på
sig själv och så vidare. Det svåra är att vända en helt omöjlig
situation, som verkligen är omöjlig på alla fronter. Låt mig ta ett
exempel.
Säg att du är helt ensam, inga vänner, ingen släkt, ingen ekonomisk
trygghet, inget jobb och sjuk och inga möjligheter att förändra något.
Drastiskt, kanske du tänker. Det är det inte alls, många upplever det.
Det har ingen betydelse hur du hamnat där, ifall du får skylla dig själv
eller det är "slumpen". Det finns ingenting att hålla sig vid och det
enda som kan lösa situationen är ändå du själv. Det är då vi människor
slutar bry oss om petitesser, om tandkrämstuben är klämd på fel ställe.
Istället börjar vi skönja det som verkligen är viktigt för oss, och
kanske också se att vi bara måste tro att saker löser sig, att det inte
finns något annat att hålla sig till. Det tar grabbatag om våra djupaste
rädslor för vad livet kan kasta in oss i. Det är inte tradiga
höstmornar, tråkigt jobb, allmän maktlöshet eller detta att vi tycker är
offer i tillvaron som testar oss i djupgående positivt tänkande. Det är
när vi kan vända en hopplös situation till en förhoppningsfull med bara
tanken, och då menar jag bara tanken. För det är i tanken allt börjar.
Det är i tanken vi styr över hur vår tillvaro ska vara.
Det är såklart inget man gör sådär bara. Det handlar om att lära sig
varje fas i den process av positivt tänkande. Det betyder inte att man
inte får klaga ibland, känna hopplöshet och ibland till och med bryta
ihop. Det handlar om inte hänfalla åt depression och pessmism, inte
heller åt manipulation, stöld, lögner, brott eller vanlig hänsynslöshet
för att rädda sig själv. Disciplinerat tänkande är grundläggande,
därefter kommer acceptansen och därefter tacksamhet. Det krävs också
ofta ett sökande efter svar på hur saker och ting hänger ihop här på
jorden, samt en gnutta envishet och uthållighet. Såklart är det heller
inget man kan slå upp i en bok alltid och läsa sig till. Det är den
individuella erfarenheten som ofta är det mest värdefulla och den kan vi
ju bara uppleva själva, genomleva, förstå och begripa den vägen.I
slutänden är det dock alltid tilliten som är måttet på hur vi lyckats.
