Vi säger ofta att vi inte har tid. Det är skillnad mellan att säga "Jag har inte tid." och "Jag kan inte." Det förstnämnda betyder ofta att vi vill men inte kan göra det. Vi ska göra andra saker än det vi kanske faktiskt vill göra. Det här är första dagen på min tjänstledighet och jag har bestämt mig för att inte säga att jag inte har tid. För nu vill jag verkligen ta tillvara på timmarna som tickar iväg.
Hur existerar egentligen tid, finns tid? Vi människor räknar tid för att få ordning på livet. Vi upptäckte tidigt att måne och sol kom och gick, att det var natt och dag, olika cykler av månvarv. Så blev vi ju också gamla och dog, det är ett tecken på tid. Tid av händelser som följer på varandra i rak följd, med en början och ett slut. Det är så vi uppfattar den men det är ju inte alls säkert att den är som vi uppfattar den. För tid kan ju vara cyklisk.id kan också vara cyklisk. Jag menar allting har ju sitt liv i cykler snarare än händelser i rak följ. Allting föds och växer tills den når något slags klimax, därefter pågår en nedgång tills det hela dör. Allt från årstider, människor, djur, saker, tankar, händelser, handlingar går i cykler. Den här pulsen känner vi ibland när en viss period i livet håller på att gå mot sitt slut. Ibland stretar vi emot och vill vara kvar i det gamla, ibland välkomnar vi det här "döendet" för att vi är nyfikna och vill ha något nytt i våra liv. För det är ju så att ingenting dör i någon egentlig mening. Inte för gott i alla fall. Det som alltid sker om och om och om igen är en återfödelse.
Den här återfödelsen är inte alltid smärtfri. Den kan vara ganska smärtsam processen av död och återfödelse, men den generar alltid något nytt och samma känsla av friskhet som efter ett sommarregn infinner sig. Ofta har processen lett oss till något nytt, och något som vi allra helst velat, innerst inne. Innerst inne har jag alltid velat äga min tid.
Vi i väst har valt mycket stress och i stressen, prylarna och alla måsten så har vi svårt att lyssna till oss själva och vad vi faktiskt vill. Jag tycker det är ett kollektivt val. Vi har skaffat oss många bekvämligheter men på samma gång har också låst in oss i liv där vi har svårt att äga vår tid Tiden är är ofta någon annans. Vi försöker återhämta oss på semestern, säger vi. Men vad är det för liv egentligen, då vi måste ha semester för att återhämta oss? Vi måste ha pengar till hyra och värme och kläder säger du då. Ja, det måste vi och vi kan också längta tillbaka till en ordnad tillvaro som jobbet ger, även om det kostar många måsten.
Den korta tid vi är här. Det är dyrbar tid som vi i så hög grad vi kan ska ägna oss åt det vi faktiskt vill. Det är faktiskt inte naiva drömmerier eller lyx. Vi här i den rika delen av världen har möjligheten och det vore skam om vi inte tog den. Vi lever kanske i genomsnitt omkring 32 000 dagar. Vår vakna tid i timmar är då 384 000.36 procent av den tiden arbetar vi. Om vi verkligen älskar det vi gör så är självklart 138 640 timmar väl spenderad tid. Om vi inte älskar varje del av tiden så är det dags att tänka om. Jag älskar delar av mitt jobb, inte allt och jag skulle faktiskt vilja pröva annat i livet. Jag vill inte tänka att det där ska jag göra när jag blir pensionär. Jag vill inte ägna mitt liv åt en halvbra relation. Jag vill inte ägna många timmar åt mitt liv åt att göra saker jag egentligen inte vill.
Ibland behöver vi acceptera situationen som den är, ibland behöver vi ta beslut. Någon sa att ta sig genom livet är som att vara en fågel som balanserar mellan sina två vingar. Det vi måste acceptera och det vi måste förändra. Det är svårt att veta när vi ska göra vad men livet är ju också lärdom. Vi lär lyckligtvis hela tiden och om vi verkligen vill tror jag att vi kan lära oss livskonsten. För det är en konst. Det är inte något man bara gör. Det är så mycket vi behöver förstå och lära oss för att skapa det liv vi faktiskt vill ha. Idag ska vi vara duktiga på detta redan från start, vi ska skapa oss ett liv som är anpassat, framgångsrikt och lyckat. Om vi skulle få för oss att lära våra barn att det går till så att leva så ljuger vi. Leva är en utmaning och kanske den största av alla är sorgen, därefter kommer sökandet efter uppfyllda önskningar och att leva fullt ut och resultatet beror i slutänden på vad vi gör med tiden som tickar iväg.
Hur existerar egentligen tid, finns tid? Vi människor räknar tid för att få ordning på livet. Vi upptäckte tidigt att måne och sol kom och gick, att det var natt och dag, olika cykler av månvarv. Så blev vi ju också gamla och dog, det är ett tecken på tid. Tid av händelser som följer på varandra i rak följd, med en början och ett slut. Det är så vi uppfattar den men det är ju inte alls säkert att den är som vi uppfattar den. För tid kan ju vara cyklisk.id kan också vara cyklisk. Jag menar allting har ju sitt liv i cykler snarare än händelser i rak följ. Allting föds och växer tills den når något slags klimax, därefter pågår en nedgång tills det hela dör. Allt från årstider, människor, djur, saker, tankar, händelser, handlingar går i cykler. Den här pulsen känner vi ibland när en viss period i livet håller på att gå mot sitt slut. Ibland stretar vi emot och vill vara kvar i det gamla, ibland välkomnar vi det här "döendet" för att vi är nyfikna och vill ha något nytt i våra liv. För det är ju så att ingenting dör i någon egentlig mening. Inte för gott i alla fall. Det som alltid sker om och om och om igen är en återfödelse.
Den här återfödelsen är inte alltid smärtfri. Den kan vara ganska smärtsam processen av död och återfödelse, men den generar alltid något nytt och samma känsla av friskhet som efter ett sommarregn infinner sig. Ofta har processen lett oss till något nytt, och något som vi allra helst velat, innerst inne. Innerst inne har jag alltid velat äga min tid.
Vi i väst har valt mycket stress och i stressen, prylarna och alla måsten så har vi svårt att lyssna till oss själva och vad vi faktiskt vill. Jag tycker det är ett kollektivt val. Vi har skaffat oss många bekvämligheter men på samma gång har också låst in oss i liv där vi har svårt att äga vår tid Tiden är är ofta någon annans. Vi försöker återhämta oss på semestern, säger vi. Men vad är det för liv egentligen, då vi måste ha semester för att återhämta oss? Vi måste ha pengar till hyra och värme och kläder säger du då. Ja, det måste vi och vi kan också längta tillbaka till en ordnad tillvaro som jobbet ger, även om det kostar många måsten.
Den korta tid vi är här. Det är dyrbar tid som vi i så hög grad vi kan ska ägna oss åt det vi faktiskt vill. Det är faktiskt inte naiva drömmerier eller lyx. Vi här i den rika delen av världen har möjligheten och det vore skam om vi inte tog den. Vi lever kanske i genomsnitt omkring 32 000 dagar. Vår vakna tid i timmar är då 384 000.36 procent av den tiden arbetar vi. Om vi verkligen älskar det vi gör så är självklart 138 640 timmar väl spenderad tid. Om vi inte älskar varje del av tiden så är det dags att tänka om. Jag älskar delar av mitt jobb, inte allt och jag skulle faktiskt vilja pröva annat i livet. Jag vill inte tänka att det där ska jag göra när jag blir pensionär. Jag vill inte ägna mitt liv åt en halvbra relation. Jag vill inte ägna många timmar åt mitt liv åt att göra saker jag egentligen inte vill.
Ibland behöver vi acceptera situationen som den är, ibland behöver vi ta beslut. Någon sa att ta sig genom livet är som att vara en fågel som balanserar mellan sina två vingar. Det vi måste acceptera och det vi måste förändra. Det är svårt att veta när vi ska göra vad men livet är ju också lärdom. Vi lär lyckligtvis hela tiden och om vi verkligen vill tror jag att vi kan lära oss livskonsten. För det är en konst. Det är inte något man bara gör. Det är så mycket vi behöver förstå och lära oss för att skapa det liv vi faktiskt vill ha. Idag ska vi vara duktiga på detta redan från start, vi ska skapa oss ett liv som är anpassat, framgångsrikt och lyckat. Om vi skulle få för oss att lära våra barn att det går till så att leva så ljuger vi. Leva är en utmaning och kanske den största av alla är sorgen, därefter kommer sökandet efter uppfyllda önskningar och att leva fullt ut och resultatet beror i slutänden på vad vi gör med tiden som tickar iväg.
